En helg på Utö

Utö är vackert och farligt på vårkanten. Sex modiga sjömän begav sig trots detta ut till ön på fredagkvällen, men kom hem som besegrad fiskgratäng, sex laxar i en lackask. Det hela började bra med Monopol, vin, chapel och god mat. Dagen efter fortsatte det med vackert väder, huvudvärk, en viss fixering vid ordet "pulla" och en massa vatten. Helgen avslutades dock med kaskadspyor och frossa. Vatten är bra när man är bakis, men kanske inte alla typer av vatten. I efterhand kunde vi påminna oss om att man på alla landställen brukar låta vattnet spola ett par minuter för att få bort det som legat i ledningarna under flera månader, men är man törstig och bakfull så är hjärnan inte brukbar och vattnet dricks i stora mängder. Bruno startade sen kräktrenden på lördagen och på söndags kvällen följde vi alla andra efter (och sååå bakis var vi faktiskt inte). En vacker helg på landet där man lär känna sin kropp och toaletten (new age??) Fredrik blev inte oväntat även framröstad som den lataste människa jag känner; varför gå ut när man kan ligga i soffan? "jag går bara dit om jag får äta en hamburgare i Gruvan", "ja, sjukt irriterande med Agges telefon där larmet ringde från klockan halvnio var tionde minut, man kunde ju inte sova en blund. Den låg iofs precis brevid, men jag orkade inte gå upp och stänga av", ok, om jag sopar undan dammet under spisen bara va? ".

Grattis i massor

åh nu kan jag säga det; Sanna är anställd av SVD. Säg hallå till vår nya ledarskribent. Hej morgonsofforna här kommer den smarta tjejen med näsan, det röda håret och de många åsikterna snart att hänga. Passar på att vara lite stolt över Svanis som får åka till Nairobi för ny bra tjänst, HÖG lön och är ett steg vidare i den spikraka karriären. När jag är igång vill jag skryta lite med Bobby som fick ny chefspost med massa anställda och Lovisa som äntligen helt berättigat blev Alltom-chef. Vad mina vänner är bra och duktiga! Hmm det måste väl indirekt säga nåt fint om mig också, att jag har den goda smaken att välja just dem?! Vad fan, det här är ju faktiskt min blogg. Jag är också bra, bäst är jag nog på att bada i havet.

Välkommen tillbaka till Svedala!

Hälsas vi med snöstorm. Adjöss till havet, värmen, det vackra stolta folket, färgerna, frukostbuffén med pannkakor och tennisbanan. Gambia var fint men fattigt. Nästa gång ska man ta med alla sina tekniska prylar man inte använder, de är så mycket för det gambianska folket som ofta inte ens har råd att låta sina barn gå i skolan och inget av värde för en själv. Så släng inte sådant! Annat man lär sig på semester i Gambia är att britter gärna öppnar sig för okända så länge som de har ett barn i famnen (jag är inte intresserad av deras döttrars missfall, magproblem, operationer och elaka barnbarn. Heller inte om deras fördomar mot invandrare eller av deras matvanor) Men det är nog smällar man får ta när man bor på lyxhotell som bara pensionärer har råd med. Men got mat fick jag,den lagades av en trevlig afrikansk familj, Isa med fru och barn. En holländsk man lärde mig konsten med att få så mycket sol man bara kan; man ligger på en och samma plats varje dag; nära poolen, men badar så lite som möjligt utan att få solsting, man har 6 par av samma sorts badbyxor (gärna i olika färger) så att man kan byta utan att sollinjerna blir ojämna. Man vänder solstolen efter solen och byter ställning ofta. Resultatet är en fin och jämn bränna och en sjukt tråkig semester. Jag misslyckades trots detta med brännan, fast jag behöver den ju inte eftersom jag är afrikan och helt svart redan. Något som tyvärr inte märks på min son, Bruno blev en blek o ful liten tjockis i jämförelse med de afrikanska barnen. 1-0 till gambianerna. Alltis nåt?!

And the winner is...

Fyra kulor glass senare kan det konstateras att vinnaren heter Nadra! Kanske är jag en A-människa ändå.

Klockan ett är det upp till bevis

A- och B-människor är på tapeten. Det vill säga om man är morgon- eller kvällsmänniska. Nadra påminn dig om att DU ALDRIG IGEN SKA GÅ UPP KL SEX OCH SPRINGA, FÖR NEJ, DET ÄR ALDRIG VÄRT DET!!! Efter dagens löpning kan jag konstatera att B passar mig bäst, jag hatar morgnar. Efter gårdagens runda på 1,3 mil var benen som sirap när jag skulle ut och toppa resultatet med 8, 5 km kl 06 i morse. Den där adrenalinkicken som brukar göra rundan skoj inträffade aldrig, värkande ben släpades sig fram i slow motion och det faktum att vinsten i tävlingen är glass för 200 kr (jag äter max för 50 SEK eftersom jag bara tycker att glass är ok inte fantastiskt gott) kändes tävlingen som ett hårt slag i ljumsken. Vad är det för en jävla vinst efter att ha plågat sig med att springa 20 mil på två månader? Om det inte vore för att jag så sjukt nära vinsten och hela behållningen med morgonens prestation är att Agge i vilket fall måste ut och springa över två mil idag (efter att ha sprungit en halvmara igår), så hade jag utan tvekan satt mig på närmaste café med en latte och en muffin och tyst betraktat alla sportidioter som går ut och springer innan de går till jobbet och stilla tänkt, "vilka nördar förmodligen tar de aldrig en kaka till den koffeinfria latten, undrar om de ens är berättigade ett liv?" Denna morgon är jag en av dem. I vilket fall så fanns det en positiv sak med det hela och de var att jag fick se staden vakna till liv; från "I am a legend"-känsla till en normal storstad på en kvart. Mycket surrealistiskt. Klockan ett idag så avslutas tävlingen på Glassbaren. Vinnaren koras och därefter vankas semester utan löpning i Gambia. Havet here we come...

Vad man kan lära sig av att vara ledig!

Det finns så mycket man inte har hunnit fundera på tidigare. Kanske berättigat kan vissa tycka, medan vi andra blir glada bara vi har lite tankar i huvudet. igår på centralbadet lärde jag mig hur luftslussar egentligen fungerar (detta efter att ha druckit kaffe sjukt länge medan Bruno sov). jag hann t. om. irritera mig på att inte så många andra hade den här kunskapen, så att vi ofta hamnade i drag trots att vi skulle kunna slippa... Idag har jag lärt mig hur trött jag är på den här förhatliga springtävlingen och hur två mil i ledningen snabbt kan förbytas mot förlust när man tävlar mot en vinnarskalle med alldeles för långa ben (se http://klassisknummer10.blogspot.com/2008/01/jag-ter-en-stadig-frukost.html). Jag har även lärt mig att göra det mesta med en hand, stoltast är jag över enhandsfattningen i duschen. Men en dubbelfattning är på ingång, denna gång på en forehand i tennis och detta kan kanske vara en viktigare upptäckt än Big bang. Bruno lär sig att vända på sig (fyra dagar sedan) och jag lär mig nytt grepp i tennis. Vi avancerar snabbt och tar snart över världen som de über-människor vi egentligen är! Måste nu tillägga att jag är MYCKET stolt över en kompis. Får inte säga mer, men mer info kommer inom kort..

Tiden kommer allt närmare

I dag träffade jag en lågstadiekompis, vi var bästisar under en period. Den stora sandlådan Facebook gör att man plötsligt leker med bortglömda klasskamrater, det fascinerande är att man inte längre har spade och hink i handen utan endast en historik av dessa gemensamt. Över en lunch gick vi igenom vår gamla klass, uppdaterade oss på dagens status och pratade om vår busbok (som jag hittade när vi flyttade). Vårt största bus var (förutom att skapa stopp i skolans toaletter och sno rikskuponger för att köpa kilovis med godis innan simningen) att dricka konstiga, helst välsmakande mediciner hemma hos henne i hopp om ett ordentligt rus (hennes far var läkare). Man kan väl säga att man inte har kommit så mycket längre, när man 20 år senare; fortfarande letar rusdrycker, ens kompisar anordnar braj-fester (japp, det är 30-års kris), tanken på muskotnöt fortfarande känns kittlande och hetsätandet av godis är signifikant för mig, bara det att jag betalar för det nu. Ja ja, jag har i alla fall lärt mig att röka banan är meningslöst, så någonstans har vi kommit på alla dessa år. I vilket fall så var det kul att träffa någon som bara kände den person man var när man var liten och inte har sett resan mot förfallet. Som att jag har övergett simningen för löpning och att jag idag har fått punka på vagnen två(!) gånger. Vad är oddsen? PS Bruno börjar närma sig ett stackato i nattskrikande DS

1-0 till Bruno

Efter 10 dagar verkar det som om Bruno går segrandes ur fighten. Envis som endast en riktig Nono kan vara, la Bruno in en växel vi inte ens visste existerade. Han trappade ytterligare upp efter alla dessa dagar och skrek outröstligt i 1,5 timme. Johan var svag efter att ha kräkts ett par gånger (efter en bakispizza, jag säger ju att det är äckligt med pizza!) och jag fixade inte längre att plåga honom på detta sätt, så han hamnade i vår säng och somnade på två röda. Men jag är också en Mechoukare och inte helt slagen än. I kväll fortsätter vi i lite lugnare takt... Men sova i sin säng det ska han!

I fredags var jag full med mina syskon. Jossi och Dinns kompisar mötte upp senare under kvällen. Det var skoj! Och igår var de discobowling som gällde. Man kan väl säga att bowling inte är min kopp av thé... Man skulle t. om kunna säga att jag var sjukt dålig. Medan folk hade serier på 70- 120 så hamnade jag första gången på 30!! Ja ja, sista gången gick det lite bättre och jag blev en medelmåtta på 80. Skönt att få avsluta med några poäng... Därefter la jag 8 km till handlingarna. Nu är det dags att dra i från i spåret (leder just nu med en och en halv mil). börjar tröttna på att springa i alla väder, för NEJ det är inte kläderna det hänger på!

Äntligen...

så sov han helt ok. Skriket börjar bära frukt. Jag föredrar Ananas, världens kanske godaste frukt! Jag är utvilad, glad och dricker kaffe igen, dessutom undrar jag lite över hur man väljer person på sedlarna. När blir det min tur; borde man inte ha en vanlig person, gärna inkvotad med lite algerisk bakgrund.

Idag

är jag trött och rätt sur. Lite sömn, inga pengar och inställd tennis är en mycket dålig kombination. Men jag vet att det finns saker som kommer att göra mig glad i morgon istället; t. ex. att min kompis Agge har fått bra jobb, jag får snart spela squash, jag har fina vänner och jag ska ut och äta med hela familjen Mechouk (för att fira lillebror, den som helt klart varit sötast av oss som barn och tyvärr leder ligan fortfarande; på andra plats kommer Miffot, vacker som en dag i dag efter en period som bortbyting när hon var bebbe. På god tredje plats hittar vi Amir, sjukt söt fram till ca 5 år, sedan över en natt förvandlades han till nörd med byxor högt upp, spinkiga ben och jätte glasögon för att återigen bli en tuff tonåring någon gång vid 17. På en hedrande fjärde plats hittar vi mig, mongoloid som bebis, söt som barn och medioker som vuxen. Vet inte riktigt vad den här långa parentesen egentligen vill säga, kanske att det inte bådar gott för Bruno) När jag är sur kan jag ibland tänka på Svanis, en av mina skönaste vänner, som alltid söker lyckan på farliga platser i Afrika. Om hon kan uthärda allt hon gör (ingen el, fattigdom, alltid vara bevakad, jobba jämt, spindelskräck i spindlarnas Narnia och sakna vänner och familj) så ska jag väl klara av lite tristess och trötthet i Svedalas huvudstad?!!

Angående skrikandet, kan jag berätta att Bruno nu somnar in i egen säng relativt snabbt, men istället har han förflyttat skriket till ett par gånger under natten. minutantalet ökar inte längre, men minskar heller inte nämnvärt. Jag håller tummarna för att i kväll är kvällen då allt vänder. Kanske kan jag då tänka mig att pussas igen.

Träningen fortsätter..

Idag övar jag Bruno i att känna igen bra musik. Med hörlurar har han nu fått lyssna på jazz och Nina Simone. Han verkar glad, när han är sur och vrång sätter jag på techno. Detta så att vi kan betinga bort denna vidriga musik från hans medvetande. Glatt och fest kommer att följas upp med hip hop (gärna fransk). På tal om fransk(a) fick jag nästan vara med om ett polisförhör. Efter att ha tjatat (sen Christoffer började på polishögskolan) att jag skulle vilja närvara vid ett förhör, och han lika många gånger talat om för mig att det inte går, ringde han faktiskt en vacker fredag kväll för att han behövde någon som översatte till franska på ett förhör. Ehhh.. och jag missade detta samtal. Hur kunde det ske. Vad har jag lärt mig av det? Tjatar du, så kan du tillslut få din vilja igenom, men något kommer ändå gå åt skogen...

Efter en mil i löparspåret kom jag på vilken låt som ska spelas på min begravning; detta när askan sprids över havet (tänk Alö stenar) ska Ninas Simones; Another spring spelas. Mycket bra! Det är sådana här viktiga tankar man kan ägna sig åt när man leker med kids mest hela dagarna.

Karriären har börjat...

igår klockan 10:00 befann vi oss på tennisbanan för en tennislektion av Agge. Bruno agerade en något ovillig bollkalle vid sidan om banan. Han fångade nästan en boll med huvudet. Bra gjort ansåg vi och satsade lite extra på just den kanten! Man vill ju hjälpa sitt barn att komma in i sportens värld. Jag hoppas dock att det var Agge han studerade och inte min något oortodoxa stil. Sedan på kvällen tog mojjan över Bruno och jag och Johan gick ut och käkade grym fem-rätters på Le Rouge med NY-Martin + bihang. Vinpaketet satt där det skulle, så lagom på foten tog vi taxi hem och lämnade kvar våra vänner i dimman (jag skickade sedan dit min syster för att hålla vår shot-kvot vid liv, jag tror att hon visade att hon var en Mechoukare på bästa sätt). Väl hemma joinade vi vår son i hans nya sportkarriär; skrik SM. Just nu leder han stort då han ökar med en kvart för varje kväll (normala barn minskar med samma minutantal). Stolta däckade vi alla tre kl 01:00 efter att ha firat med Chapel och en cigg på gatan. Sedan sov vi rätt gött allihop faktiskt.

Det hände igen

skrikandet fortsatte även denna natt. Usch jag vet verkligen inte om jag kommer att kunna sova efter denna pers, även om Bruno äntligen har slocknat av sitt maraton. Istället för att skrikandet minskade (så som är tanken med metoden), så trappades det upp denna afton. Det värker allt mer i hjärtat och smärtan har spridit sig hela vägen ut i tånaglarna. Johan, om jag inte kan somna efter detta, utsätt mig inte för någon konstig metod då. Vuxna slipper väl?

skrika sig till sömn

är något jag försöker undvika in i det längsta. Trots det, så var det exakt vad Bruno utsattes för igår kväll. Peppade med att det är för vår sons bästa laddade vi med godis samt TV och satte igång. var femte minut gick vi in och kollade hur det gick, pratade lite med honom och visade att vi fanns i närheten. Döm om vår förvåning, det funkade... 45 minuter senare... Vet faktiskt inte riktigt vad jag ska tänka om metoden. Det gör sjukt ont i hjärtat, man är mycket osugen på godis, vet inte vad som går på tv:n medan det pågår, men vi alla sov tokbra i natt. tror iofs att hans sömn kan vara beroende på utmattning. I kväll fortsätter proceduren. En följetong jag är helt ointresserad av att följa. Vill faktiskt mest missa kvällens avsnitt, tror inte det han mycket att komma med förutom tårar och skräck. Och jag kan tänka mig att Bruno är av samma åsikt. Jag kanske helt enkelt får joina honom solidariskt i skrikandet. Blir intressant att se vad grannarna anser om det.

Och det här med barn

läste mina inlägg och kom på att jag har glömt bort att berätta för mig själv hur fantastiskt det är att ha ett kid. För att låta som en nyfrälst, så kan jag tala om att det är just det man är. Jag tänkte att jag måste påminna mig om denna känsla de dagar då man kanske inte är riktigt lika övertygad. Det är fint! t om jätte fint. Nu gäller ju detta iofs bara just Bruno, en bättre varelse kan man inte önska. (jag återkommer med om jag är lika lyriskt när Bruno blir mer av en människa och ett barn, men efter att ha studerat Elma, Oliver och Alia så tycker jag mig se en ljus framtid även på den fronten)

det här med att springa

vad är det egentligen med det? Tävlingen med Agge kommer att urarta; jag väntar varje dag med spänning på att han ska komma krypande och be om långbens tillägg, erkänna sitt misstag (att tävla mot en högre makt (läs NADRA)), vifta med vita flaggan och bjuda mig på den beryktade glassbaren. Men vad händer; Apan jagar på på med minst en mil varje gång, köper utomhusställ och har ännu inte verkat tröttna. Detta innebär i sin tur att jag måste lägga i ytterligare en växel och springa flera dagar på raken. Jag kan ju inte förlora mot någon som heter Vatna i mellannamn. Fast vad hände egentligen; jag avskydde ju folk som stod vid övergångställen och småjoggade och bara ett år senare tillhör jag klanen och är dessutom dess främsta fanbärare. Oj, vänta... är det det alla menar när de säger att man förändras vid barnaskaffande. Men det är ju skoj att springa! Måste jag sluta nu? Enda nackdelen är egentligen att jag måste äta så satans mycket skumtomtar (denna drog...) och choklad för att känna att jag är mig lite lik. Ikväll: minst 7 km och 200 gr skumtomtar.

Det är 2008

och dags att börja blogga igen. Var (som vanligt full) på nyårsaftons firande hos Nat och Mag. Funderade (efter det att little Fred hade blivit nedslagen) på hur jag skulle toppa 2007 och kom lite sorgsen på att det är svårt att göra det; 2007 var ju året då jag tog körkort, skaffade bästa lägenheten, fick den finaste Brunon, skickade äntligen in en av mina böcker, spelade mycket tennis (blev förhoppningsvis bättre) och blev nykär i min kille. Vad har 2008 att komma med efter det? Är det året då allt går åt skogen? Skilsmässa, skokartong, Brunte är autistisk (se nedan) och vi alla slås av en in-i-väggen-depression. NEEEJ

Förövrigt kan Brunte bratt redan algebra. De var mycket förvånade på BVC (vi var där och tvingades se på när de körde ner sprutor i hans allt tjockare lår). Kommer han att kunna klå Elvis i storlek är frågan som alla ledarsidor diskuterar nu under helgerna... jag och Johan röstar för. Du?

Jag är tillbaka på heltid med en lovsång

till fyllan och det känns skönt! I fredags var jag ute på 30-årsfest. Johan var hemma med Bruno och jag lekte med mina sedan länge saknade vänner; vin, öl, dans, fernet och de andra festdeltagarna. Förutom fyllan på lustgas så har det inte blivit så mycket häng med dessa drycker på nära 10 månader, och man har ju längtat (inte efter ett sofistikerat glas vin, utan efter en redig fylla). Nu var tiden inne för mandomsprovet... och det var faktiskt lika kul som tidigare... kanske ännu roligare till och med. Att släppa tankarna på hemmet var inte särskilt svårt (utan lätt är nog ordet) Även om baksmällan blir en kombi av ordentlig trötthet så är det definitivt värt det. Dock fick kvällen nya intressanta upplevelser; ett delikat problem med att vara borta så länge från dibarn är t ex. att mjölken inte försvinner av sig själv. Lite oruttat var jag tvungen att smita in på toaletten och förvandlas till mjölkkossa över handfatet med stint ljuver i vardera handen. Detta rekommenderas ICKE. Den glammiga partykänslan förvinner liksom lite när man tvingas bektrakta sig själv i spegeln och bara ser en ko istället för den sköna festpinglan man nyss var, dessutom hörs knackningarna på dörren, och man är medveten om att det står ett gäng med bratt-fjortisar och väntar på att ta fram fickpluntan (Restaurangen öppnade för allmänheten efter 23). Då fick man liksom det bekräftat att man var 30 och har ett barn. Nästa gång ska jag vara lite mer preppad på den fronten, men tack Nina för en mycket trevlig kväll. Och tack Bruno för att du har insett att nappflaska är en bra uppfinning. Jag kan efter denna kväll absolut INTE förstå nykterister. JAG ÄR TILLBAKA.. på deltid iaf.

Hur och var bor man bäst

Enligt Johan, så bor man i en våning om man bor i vasastan, en kvart på söder, lägenhet på Kungsholmen, hundkoja i Årsta. Har inte fått klarhet i vad det innebär att bo på Östermalm; i ett palats kanske? I vilket fall så är vår lägenhet såld, så nu kan vi koppla av i vår nya våning. Kristallkrona i inflyttningspresent önskas?

Jag kan den hemliga handskakningen

Den 26/9 18:30 blev fisken till en Bruno. Jag tänkte bespara mig själv att berätta förlossningshistorier, det gör så många andra så mycket bättre. Däremot kan jag berätta att jag tack vare Fisken aka Egon aka Bruno har blivit medlem i en hemlig orden. Bruno är nyckeln och jag kan numer den hemliga handskakningen. Det handlar om en vagn och det faktum att det ligger en liten människa i den. Var jag går i stan, möter jag andra medlemmar i det hemliga sällskapet. De ser vagnen, kollar snabbt in i den för att se att någon ligger där. Ler vackert åt mitt håll och nickar nästa omärkligt till i hemligt samförstånd. Vi är alla medlemmar men bara de med barn kan bli invalda (och man blir det vare sig man vill eller inte). Nu ska jag ställa mig framför spegeln och öva på nickningen och leendet, nickningen måste kännas naturlig och leendet ska säga; en sådan där har jag också och jag gillar barn (har lite svårare med det, jag gillar inte barn. Jag tycker bara om Bruno (och Alia så klart)). Vill man kolla sanningshalten i ovanstående så har man chans att hyra Bruno en halvtimmer (3000 kr kostar det, det är ju dyrt att bo i vasastan...). Ni kommer att bli förvånade...

Så går vi in i skogen, när det går åt skogen....

... det blir allt tätare och grenar river i ansiktet och vi kommer bara längre och längre in i djungeln. Det finns ingen utväg längre, man börjar bli hungrig och måste till slut ta alla desperata utvägar som finns. Så känns det när man ska sälja en lägenhet i Stockholm vid fel tidpunkt. kalkylen fungerar liksom inte riktigt längre och det är inte bra.

Bästa ingridiensen

En nypa salt i det mesta gör kroppen glad. Jag gillar fisk, både att ha en i magen och att äta dem. men enligt diverse regler (för gravida) så får man inte äta fisk från vissa platser, inte äta de som är preparerade på speciella sätt och defintivt inte äta dem råa. Något jag tyckte att man kunde skita högaktningsfullt i, detta eftersom fisk både är gott och ska vara nyttigt. Hur farligt kan det då vara rent logiskt? Nu är jag glad att jag är en oansvarig person. Plötsligt har man kommit framt till hur viktigt det är med fisk och dess omega3, speciellt för gravida. Mycket bättre att äta all sorts fisk, än att strunta i den. Det där gäller det mesta tycker jag: I går på nyheterna sa de att man enligt den senaste forskningen kommit fram till att sola kan vara bra eftersom det främjar d-vitaminer vilket motverkar vissa sjukdomar... som cancer... Surprise! Och vad säger man om vin, choklad, svamp och nötter idag (sådant som tidigare dömts ut rätt ordentligt)? Alltså är min tanke nu, att börja röka så snart bebben är ute, snart har man ändå kommit fram till att rökning ökar lungkapaciteten och motverkar lungcancer (eller kanske inte... men, den som lever får se)

Fyra år sedan...

snart... Var det sedan min pappa dog (läs, valde att dö). I lördags var det hans födelsedag, det är så konstigt att man inte glömmer och att man kan sakna någon så länge, så helt och totalt. Det hade helt klart varit rät skönt att lägga en hederlig Mechouk-fylla med syskonen i lördags, men jag antar att det får vänta ett par dagar (veckor) till.

Italienskt gånger 2

Pastakriget har startat. I onsdags var jag och åt med min hemkomna syster (jippi!) och en mamma på renommerade och prisvinnande Caffe Nero. Gott och trevligt en 3,5:a (jag åt skaldjurspasta). I går firade vi av Åket (han drar på långresa i fyra månader) på en liten italiensk restaurang på malmskillnadsgatan. Jag tog exakt samma rätt igen och sanningen är ett faktum; gårdagens restaurang vann stort, en femma. I denna vetenskapliga undersökning kan vi alltså konstatera att båda italienska restaurangerna servererar exakt samma typ av pasta och att den som slog under ifrån vann stort... hur ska Nero kontra mot detta? Vad blir nästa steg i pastakriget? Den rafflande fortsättningen följer i någon annans mun, jag är inte så sugen på skaldjurspasta just nu. Egentligen borde jag skriva om mäklarjakter och hur girig man blir som säljare, men det är så sjukt tråkigt så att jag inte orkar tänka på det själv ens.

och det var det

nu är vi ägare till en trea och jag har outat fisken som en bebis. Svårare än så var det inte. Vi firade gårdagen med att äta massa halstrad röding och avslutade med mölning av godis. Det är så det går när man inte får svepa champagne! Dessutom ska jag snart spela tennis och det gör ju var man glad, i alla fall mig.

Tre för tre

oj oj nu är det mycket igen. Kommer vi att bli blåsta, vad händer med bostadsmarknaden och ska vi verkligen lämna k-holmen? Dessutom måste jag ju erkänna en sak, som egentligen hör ihop med ovanstående; fisken är en bebis. Bebisar kräver utrymme (och senare en dörr att kunna stänga när det blir allt för skrikigt) . Därav behov av en större lägenhet och denna absurda budgivning där alla kan göra vad de vill tills kontrakt är signat. Dessutom ska ju den gamla sedan säljas... Men nu är vi nära att bli så där vuxna som man aldrig trodde att man höll på att bli, snart en familj på tre i möjligen en trea. Håll tummarna, för ny kör vi så att det ryker igen, det fattas bara en namnteckning.

Tango och klicheer

Richard Galliano är min nya idol! Igår var jag och lyssnade på hans konsert på Södra teatern och blev frälst. Vi sänkte kanske medelåldern en aning, men vi var med hela vägen; på stående ovationer, tårar i ögonen, blåmärken i händerna och "bravo-rop" med djupaste basrösten. Till och med fisken var med och shejkade loss till den nya och experimentiella tangon. Jag kände mig som en fånigt frälst när jag en timme och40 min senare kom ut lite vimmelkantig. Musiken hade framkallat så mycket bilder och scéner i mitt huvud så att alla personer inte fick plats (jag droppade av dem lite här och var på vägen hem, ett par dansar fortfarande precis vid Riddarholmen). Pappa var med en hel del och han var grym på att dansa; visste var skåpet skulle stå och fötterna placeras (han fick följa med hela vägen hem). Tänk att jag inte visste om att min pappa var tangokung, ibland får man helt enkelt göra avbön för musikövermakten. Jag bugar och bockar för Richard och tackar min vän som släpade in mig i tangoruset för en kväll.

Konstig, tyst dag

Cyklade till jobbet och blev plötsligt osäker på om det var helg eller om jag hade missat en röd dag. Förra veckan kom det glada folket tillbaka från semestern, mycket trafik och cykelköer var återigen ett faktum. Titt som tätt var det någon som hötte med näven för att man cyklade för snabbt, för långsamt eller för dåligt. I morse var det tomt. inga köer, nästan inga bilar, inga gåendes här utanför på vägen. En man utan tänder hejade glatt där cykelköerna brukar vara som värst. Nu var det bara han och jag. Helt absurd känsla med denna stillhet en vanlig osdag. Vad har hänt, vad kan jag ha missat, sov jag fortfarande. Gör alla människor något kul just idag som jag inte får vara med på? Vad händer imorgon, kommer det då att vara dubbelt så mycket människor istället? Jag är förvirrad, men det var en fantastisk och lugn morgon!

Varför är jag inte chef?

Det här med feedback, både positiv och negativ. Hur kan folk (läs chefer) tycka att det är så svårt. Det är ju så enkelt, det här var bra därför att..., det här däremot skulle jag vilja ändra på av den orsaken att.... Tänk vad mycket fler nöjda anställda det skulle finnas om chefer tillämpade denna regel. Eller tänk om det skulle vara så sjukt att de till och med sa något positivt helt appråpå ingenting så där varannan månad, kanske köpte en växt till kontoret och tog med sig choklad till kaffet en regnig dag. Jag lovar att sådant främjar lojalitet och är motiverande (även om lönen alltid är den springande punkten :). Låt mig bli chef så sa jag se till att det effektivt produceras kvalitets produktioner och där personalen faktiskt har något positivt att säga om sin arbetsplats och tar ansvar (även om det kanske inte alltid gäller att lovorda chefen) Hhmm, fast kanske om man byter ut choklade mot rikliga mängder champagne vid väl valda tillfällen. Anställ mig så får ni snart se på kolabullar.

Tillbaka till Mallis och chokladen

Ville så gärna lyssna i kapp på sommarprat, men datorn bara hänger sig, det är varmt och jag känner mig som en mörbultad köttbit. Jag fördriver tiden i vetskap att det finns saker jag borde göra och jobba med, jag kan bara inte riktigt komma på vad. Funderar på de två böckerna jag borde avsluta, men har liksom inte riktigt den orken som krävs. Och om jag hade det så borde det läggas på jobbet. Vill mest bada och kanske spela lite tennis möjligen att jag kan tänka mig ett jobb som pralinprovare i samband med det eller kanske profesionell vatten-volleyspelare på Mallis.

Sol, sommar och hav är nu långt borta

för nu är jag tillbaka på jobbet igen efter ett par vackra dagar i solsken med volleyboll-spel. Jag är inte havsnöjd, men glad och chokladdosen ska nog vara stillad för ett tag framöver. Det finns också en del att fundera på, t ex. vad är egentligen krabater och kan man verkligen referera till olika människor som det? Borde alla som vill gå till psykolog, eller är det endast för de sjuka och vem avgör i såfall hur sjuk man är? Dessutom är opium inte tillåtet på stranden, men med opiater är det fritt fram. Fråga och jag ska förklara hur vi egentligen kom fram till detta! Ikväll vankas lägenhetsvisningar och fiskgryta. Min fisk mår förövrigt bekräftat bra efter flygresa och madrassåkning efter snabb båt. Där fick alla tråkmånsar på tasken... och nu hickar den!

Snuvad på konfekten

jaha, man ska aldrig ropa hej, eller gå efter smör innan det är kärnat. Nåt åt det håller har blivt dagens lärdom. Precis innan vi skulle signa på en lägenhet (som var lite för bra för att vara sant) var det någon annan som också upptäckte det braiga i bostaden och ringde ett snabbt samtal till mäklaren och la ett bra mycket högre bud än vad vi gjort (eftersom vi trodde att vi redan var hemma och hade vunnit budgivningen). Snopna fick vi se vårt objekt försvinna i dimman med vetsakpen om att hade vi fått ner vår signatur på pappret en timma tidigare så hade vi just nu suttit med en stor trea på Kungsholmen till ett MYCKET bra pris! Men som sagt hoppa inte över ån innan du vet att skorna står torra på andra sidan. Dags för hata mäklar-stunden med lite gråt och smågodis!

Att lura sig själv?

Jag har funderat på det här med rädsla och att lura sig själv. jag är så sjukt rädd för att köra upp (gillar inte att misslyckas och vet att det är stor risk att detta kan ske). Detta innebär att natten innan en stor tenta, eller t ex. uppkörningen så är sömnen i stort obefintligt, det dryper från händerna och hjärtat springer maraton med 100 km/h och detta vill man ju inte utsätta sig själv för. Men jag har kommit på att tricket kanske är att man innan det är dags att krypa till kojs, säger att man inte behöver köra upp, att man inte är redo och att det är lika bra att man bokar en annan tid. Men att man nästa dag vaknar och säger ha ha jag lurade dig, nu ska vi iväg till vägvärket? Om detta faktiskt fungerar, kanske det är det man ska göra den 8 oktober också; nejdå jag ska inte föda barn...

Blattehatare sponsrar afrikan

– Företagsledningarna för H&M, Ikea och Volvo är homofober, säger Ulrika Lahne, sponsringsansvarig på Pridefestivalen, som förklaring till varför företagen inte är med och sponsrar festivalen. /Skrivet i Resumé.se daterat idag

Hmm ett litet väl enkelt sätt att försöka få sponsorer kan jag tycka. Utpressning? Skulle jag kunna hävda att företagen är blattehatare om de inte sponsrar mina event? Ja, det är ju inte så dumt, jag hör genast klirret i kassan, företag vill ju inte gärna få den stämpeln. Apple, jag tänkte att ni skulle sponsra afrikanen Nadras kommande 31-årsfest, jag vill att den ska vara sjukt stor och lyxig. Helst ska hela Stockholmsstad med omnejd känna sig inbjudna. Tänk, vilket mediauppbåd det skulle bli. Jag beräknar notan till ca 5-10 miljoner och ni vet vad som händer om ni inte är med...

På västfronten

intet nytt, men kanske här på östfronten? De har varit semester, sommar och ganska ödmjukt med sol. Dock är huvudet tomt efter lugna dagar och så mycket nytt har jag egentligen inte att säga. Igår avslutades semestern med tennis, fisken har börjat sprattla allt intensivare och jag blir nästan orolig för att den ska trilla ur. Ska den verkligen växa i nio veckor till? Men att inte spela är inget alternativ, därför har jag nu införskaffat en gördel som ska hålla upp både kulan och fisken på plats. Ett par veckor till ska det allt gå. Innan dess var vi på sommarstället i Dalarna, där finns pappas aska nergrävd och min brors barn undrade hur han fick plats under det lilla trädet, om det inte var bättre att skaffa sig ett större hus istället. Tänk att vara tre år och så materialistisk redan.... skönt. Vi har även hunnit med en tripp till Utö. 13 glada människor, fest, mat, bad, tennis, könshårsdiskussioner och fotboll (samt lite fyllekräks på det). Vad mer kan man önska sig av semestern?

som en skorsten

ibland blir jag faktiskt så arg så att jag känner hur det bara pyser och osar runt omkring mig. Precis som det ser ut när man ritar ut arga människor i serier. Men jag tror att jag igår lärde mig tricket (hur man undviker att bli en seriefigur med osande moln från näsborrar och mun) jag håller andan och pratar helt enkelt inte med någon. Vilket innebär att man inte kan se på röken eller höra på okvädningsorden hur det fullkomligen pyser och sprakar inom mig. Jag provade detta med framgång i går (på en kollega som hade låst sig inne i kontoret och klockan 22:00 tyckte att jag skulle slänga mig i en taxi och komma och hjälpa, de som bodde närmare hade han inte tillfrågat av någon underlig anledning och han tyckte dessutom att det hela kunde vara mitt fel på något sätt). Jag kom dock snällt, låste upp och sa ingenting. han förstod nog absolut inte hur arg jag var (möjligen kan det ha framgått när jag smällde lite väl hårt i dörren...). Men vi alla kan väl sjunga "we shall overcome" och säga grattis till att jag har tämjt argheten!

Ett intressant ord

Har alltid velat skriva blygdläpp i en blogg. och nu har jag gjort det! Vet inte riktigt varför just det ordet är så fascinerande, men jag tror att det är en kombination med vad det betyder, hur ordet ser ut och hur det uttalas. Det är nog först nu jag har fattat det fantastiska fullt ut med att blogga för bara mig, man kan faktiskt skriva exakt vad man vill. Blygdläpp, blygdläpp, blygdläpp...

Jag kan se in i min framtid

Det är ett gissel att inte vara bra på vissa saker, speciellt när man typ tycker att det är nåt av det roligaste i världen! jag pratar om tennis, denna ädla sport med snygga sportkläder, lagom tekniskt svår, och (ofta) snygga utövare. men varför i hela världen kan jag itne vara lite, lite bättre på den sporten. Racket svingas som i pingis, snabba korta slag som i badmintonen, det är endast kjolen och banan jag befinner mig på, som påminner om att det jag utövar ska likna tennis. Det är tur att jag har en stackars fisk som inte alls kommer att få simma i havet när den blir stor, utan som kommer att få ta över (min icke existerade talang och utveckla en egen) mina tennisdrömmar. Jag ska bli den där människan som tvingar på denna sport på Braxen. Jag ska stå som en galen tant med racket i högsta hugg och skrika uppmuntrande ord (blandat med svordomar när det går dåligt). Spottet ska flyga, racketen kommer att kastas i marken allt som oftast, Johan skäms, men det är det värt! Det är alltså så här min ickeexisterande tenniskarriär kommer att sluta; med en ledsen fisk som mest vill simma runt, runt och kanske bubbla lite då och då, men som istället tvingas bli den nya Federer eller Nadal. Jag ser det, jag kan se in i min framtid! Nån som vill spela tennis med mig nu i veckan förresten?

Ännu en midsommar är passerad

Som vanligt har det regnat i helgen, inte för att det gör så mycket men det är rätt kul att det statistiskt oftast regnar på just midsommarafton och att de flesta svenskar ändå envisas med att ta på sig den tunna nyinköpta sommarklänningen/shortsen med sandalerna till och sedan står och fryser så tänderna skallrar tills nubben äntligen börjat värma upp ordentligt. Från silllunchen blir sedan allt lite roligare, och att det kommit sillspad på klänningen och att kransen sitter på sne gör ingenting så länge man kan ta sig en nubbe eller en öl till. Har man tur kanske man kan få till ett hångel med sin partner eller en okänd festdeltagare innan man däckar i en koj, i en park, någons sommarstuga eller bara helt sonika på en bänk. Denna midsommarafton såg faktiskt helt anorlunda ut; mamma hade 60-årsfest på en båt ute i skärgården. Båten avgick kl 14:00 och anlände hamn igen 19:00: Välartade Mechouk-barn höll ett vackert tal (bland många andra fina tal) till vår mamma, några nubbar, lite frysning vid en midsommarstång och otroligt god sillbrunch hanns med, dock aldrig någon fylla eller hångel (detta tog vi igen hos mig och Johan senare på kvällen, innan jag slocknade väl hemma i egen säng!)

Idag blir min mamma 60 år

ja det är sant, hela världen blir äldre när jag blir det. Kanske inte så konstigt, men så sant, så sant. Innebär det att allt äntligen snurrar runt mig, så fort som det faktiskt borde? yes! Men i vilket fall så tänkte jag med det här inlägget hylla min kära mor som har gjort det enda rätta, att sätta mig till världen (tänk om 30 år kommer en småkaxig brax med huggtänder att skriva detta till mig istället. Ganska så scary att man ska producera något som ska hålla så långt in i framtiden). Eller vänta, man kanske ska tänka att man i fall fall kan ta fram en fiskprodukt med lång hållbarhet, relatvit luktfri. I vilket fall; Grattis mamms! Du åldras med värdighet!

ville bara säga

att trots att jag nu är 30, så är jag fortfarande inte rolig.

varför gillar fiskar inte kaffe

Det känns lite skumt att alla rusmedel plötsligt tagits ifrån mig. Att jag blivit sjukt hälsosam utan att vilja. För att fisken ska sprattla så får man avsluta sitt trevliga alkoholintag, sluta med okynnes rökandet, sporta aktivt för att jaga bort eventuella hemorojder (jag har en sjuk rädsla för klasar!) och dessutom är jag inte sugen på kaffe utan sitter glatt och surplar rött och grönt thé (inte ens svart thé faller herr fisk i smaken). Svårt irriterande med tanke på att jag åtminstone gärna hade haft kvar den lasten. Snart kommer jag ju inte att känna igen mig själv; springandes i löparbyxor heja käckt på alla jag möter, drickandes mixjuicer som ska vara såååå bra för din kropp, tacka nej till chips och ja till morötter, göra en proteinrik smoothie till frukost, köpa samma träningsoverall som Carolina Klüft och förmodligen bli kristen på köpet. Hjäälp, fräls mig från ondo (det är tur att jag sätter i mig min dagliga godispåse och tillfredställer mitt kanelbullsbehov med jämna mellanrum... säger hon och fortsätter att sippa på sitt gröna thé.

ja, nu är man 30 på riktigt!

Jag gillar att bli 30 när man plötsligt ät innehavare till en ny röd och fin cykel och en liten smidig laptop (jag ska återigen bli mac-användare som alla andra mediamännsikor). Nu ska jag bara lära mig att växla på nytt (är ju inte van vid moderna cyklar) och plugga in nya kortkommandon till datorn. Fisken kommer i alla fall att få åka bekvämare till jobbet varje dag, så den är nog lika nöjd som jag! Hurra för att jag är tant på riktigt, citron tulo i hanväskan är nästa stopp!

Att ha fest på en båt

Jag och Madde fyller 30. En gång på fyllan kom vi fram till att vi skulle vilja ha världens 30-årsfest med massa gäster och ordentligt med sprit, dans och musik. Detta fyllesnack genomfördes i lördags och blev exakt så bra som man vill ha det. Över 100 trevliga människor som civilicerat samlas på en 20-talsbåt för att sippa bubbel till sköna toner från våra två jazzkatter. Scenariot byts därefter ut mot mat (som tyvärr tog slut lite snabbt) samt kaffe och M:s mammas fantastiska chokladbullar och en obligatorisk shot, för berättigat kunna mynna ut i ociviliserad dans, DJ, danstävling, svett, en väldig massa mer shots med abrupt slut i att vi tvingas köra ut alla klockan kvart över tre, då några passade på att bada mellan båtarna! Vackert! lägg till lite tal, den varmaste och vackraste kvällen hitintills, otrolig utsikt och att en hel del otroligt fina presenter. Ni förstår vad jag menar? Men allt har en baksida tänk sedan att det ska städas med tre fulla människor, varav en går i cirklar och skriker att han vill ha tydliga instruktioner, en vill öppna presenter och den tredje vill ha ölhävartävling...

Kokande hjärna till salu

Jag sitter under takåsarna på söder, vacker utsikt, fin lokal. Allt är vitt och fräscht och rätt så hippt, och jag är så varm så att hjärnan kokar. Varför glömmer man lätt att värme stiger och att gamla vackra byggnader sällan har ac? Det kliar under armarna, rinner i svanken, huvudet dunkar och svalget vill mest känna en isglass i munnen. Borde det inte finnas en lag i Sverige om att när det är över ett visst antal grader celcius, säg 27,5 då räknas det som en röd dag (om de infaller i november -juni). Protestlista dyker inom kort upp på en sajt nära dig

Nu ska jag bli rolig, eller iaf imorgon

Jag har insett en hemsk sak. jag har insett att jag inte kan vara rolig. Är det något man ska behöva upptäcka när man strax fyller 30? På alla andra bloggar är folk lite vitsiga och kortfattade, de skriver kärnfullt och något fyndigt, med en härlig tvist. Jag babblar och maler om relativt konstiga saker i flera meningar utan att egentligen ha sagt något vettigt alls. Japp, jag ska i nästa inlägg bli en ny människa (man hade ju kunnat tänka sig att det skulle vara bra att börja redan nu, men som ni märker så har det inte riktigt gått)

Uteliggare med peruk

har det inte blivit mer uteliggare som tigger? Mer som det brukar vara utomlands? med barn, sjalar och svarta tänder? jag tänkte på det på vägen hit till jobbet, när jag passerade en del av dem. Underligt nog var det en vanlig svenne-uteliggare som påverkade mig mest. Det var en man som satt och lyssnade högt på skvalradio, med en peruk på sne. På något vis gjorde mig den synen otroligt deprimerad, vilket fruktansvärt tråkigt liv han måste; en lång väntan på att få ihop sina slantar till alkohol, en snabb fylla och sedan tillbaka till att man inte har någonstans att bo, men trots detta finns det en manglad stolthet kvar, han bryr sig fortfarande så mycket om sitt yttre att han inte glömmer att ta på sig den smutsiga peruken, även om den hamnar på sniskan. Kan man göra nåt för att hjälpa? Spela bättre musik på radion kanske?

Vilket årtal?

Igår firade jag en bror och brunchade på Djurgården, i lördags spelade jag tennis och var på klubb. En rätt bra helg får man nog säga. Idag är planen att fika på kvällen och sedan traska Kungsholmen runt med Linn. Annars är det party på lördag med 30-tals tema. Min och Maddes 30-års fest. Problemet är att ingen av oss är haj på 30-talet. Så egentligen kan vi nästan hamna i vilket årtal som helst. Hmmm, vilket årtal skulle jag välja om jag besöka vilket jag ville. Kanske checka in om Jesus hade magiska krafter eller bara en missförståd långhårig pojke? Hur det ser ut när Röda havet delas? Eller kanske vill jag tillbaka ännu tidigare än så och kolla in homosar i antikens Grekland, slavarnas pyramidbebyggelse i Egypten, eller helt enkelt ta nåt så vanligt som att gå på en hederlig Elvis konsert? Jag återkommer med svar när jag har...

En grön dag

På frukosten definierades folk i färger. Rött för dominant, grönt för social och blått för organisatoriskt, jag undrar mest vem som har beslutat vad färgerna ska symbolisera och vad som döljer sig i den frågan? Tänk vad roligt den personen ska ha nu, när detta nu används som system på stora företag! När jag var liten satte jag färg på veckodagarna; hur kan jag använda detta? "Enligt Nadra så föddes jag på en brun dag, det innebär att jag är lite rädd för torsdagar som är blå??! vilken färg föddes du på?" Vi gick sedan vidare till punkten hur en chef egentligen borde vara och att behovet nog är olika hos olika människor; vissa behöver bekräftelse och andra inte. Det vi kom fram till var ; mest att jag känner mig 0bekräftat sommargrön, att på spraydate berättar ingen vilken färg de tilhör och att vissa chefer aldrig förstår att de är dåliga utan att anser att det är alla andra som är det, vilket egentligen borde vara den faktiska defintionen på en kass chef. Mer frukost med sina vänner innan arbetet väl börjar är min bästa slutsats!

En helt vanlig tisdag

Så var det dags för tisdag igen. Eller vänta det är ju faktiskt onsdag idag. Jag har hört att man blir förvirrad när man huserar fiskar i magen, så jag skyller på det (man kan skylla det mesta på det, mycket prktiskt!). På fredag är det begravning i Dalarna. Det är så konstigt när två människor i ens närhet vid olika tidpunkter ändå väljer samma utväg (eller ingång). Man kan ju inte låta bli att fråga sig om den ena kan ha en utlösande faktor på den andra? Vilket iofs inte gör att det blir mindre sorgligt eller att det är mindre saknade. Men jag undrar ändå om det inte känns mer legitimt att utföra det, ingen vågar prata om, när någon annan redan gjort det och det gick? Klart att jag någonstans förstår att det är den absolut sista utvägen när man inte kan se något annat positivt. Och kanske är det faktiskt så också, även om man absolut inte får säga det. Det kanske var den enda utvägen för dem... Alla kanske inte kan fixa det här med att leva?

När man är uttråkad

och inte vet vad som ser vettigast ut. Vad gör man då; ska man starta på ett av sina personliga projekt? Ska man slösurfa ett tag eller ska man låtsas att man jobbar? Problemet i mitt fall är att arbetet oftast stannar upp någon annanstans (typ ketchupflaskan) sedan helt plötsligt kommer allt på en och samma gång och frågan blir desto viktigare "vad gör man medan man väntar på inspirationen" och dunkar hejfebrilt på flaskan i vetskap om att allt kommer att explodera på de vita kläderna vilken sekund som helst. Man tänker konst, mens eller bara skit samma!

Så börjas det

Ett par år efter resten av befolkningen har jag bestämt mig för att blogga. Grundtanken är att ingen kommer att få adressen hit, så den som råkar läsa det här har nog hamnat här av tur. Välkommen! Jag har alltså inga andra teman än mitt eget välbefinnande. Kan det bli mer själviskt och härligt!