tisdag 26 januari 2010

Varför inte,

ja varför inte, varför har vi inte en Räckmackans dag. Bästa kombinationen av allt. Näringslära på hög nivå; citron, räkor, majo, dill, smör och bröd. Och kanske en gurka om man har tur. Dessutom är det glassigt och liksom sommar så här i vintern. Ja menar, VEM vill inte glida på en räkmacka genom livet.

onsdag 20 januari 2010

Lurad på att få hjälpa till

Vissa dagar har man inget att säga. Det här är en sådan dag. Eller ja, hela veckan är sådan. Är gnällig; trött, sur och har ingen ork. Mest är jag nog irriterad på mig själv. Att jag blev lurad. Så totalt. Har tidigare vägrat gå med i FB-grupper, men så kom katastrofen i Haiti. Jag blev plötsligt övertygad om att tillsammans är man lite starkare och kan göra mer. Efter att ha tänkt igenom mitt beslut både en och två gånger så gick jag med i gruppen där sponsorer skulle skänka två kronor för varje medlem till Haitis offer. Jag vet, långnäsa. Lång, lååång näsa. Frittes statusrad avslöjade bluffen. Jag gick in på gruppens sida och möttes av ett kön. Nära och stort. Och med den en synnerligen otrevlig text. Gick ur gruppen och är tillbaka på ruta ett. Ensam är stark. Nu stillar jag mitt samvete med att skänka pengar till organisationer, vars hjälp inte kommer fram. Är ledsen över att så många förlorat både hem och familjemedlemmar och är samtidigt glad för att jag får komma hem till mig och min familj.

tisdag 12 januari 2010

En och annan häst

I hela mitt ungdomsliv ville jag vara hästtjej. Fyfasen vad jag har försökt gilla att förfrysa tårna vid utomhusritter, stå och klappa på hästar i timmar, slänga med hästsvansen när jag bogserar ett mindre belevat barn på favorithästen, alltid gå omkring med morötter i fickorna, tycka att det är faaantastiskt att ha hästhår över hela kroppen och lukta lite unket från stallet,. Dessutom låtsas bli sur när storebror retades över hästköttet. Vid 32-års ålder har jag äntligen fattat att jag varken är häst-, hund- eller kattjej. Men det är fortfarande inget fel på hästmodet. En piska och ett par ridstövlar tack! Att få rappa till sina antagonister på arbetstid skulle kännas rätt befriande. Typ nu.

torsdag 7 januari 2010

Tema ironi

Hittade motsatsen till södefamiljen, Sandhamnstek. Bluff eller båg? Vad vet jag, men jag är grymt sugen på att få åka limo med Foffe.

- en kampanj var vad det var. För TV3:s nya serie om stekare.

måndag 4 januari 2010

Bokslut

Jag sammanfattar 2009 med två ord: Mycket bra. Just därför kan 2010 endast ha sämre saker att erbjuda. Har aldrig hört talas om någon som fått två fina år på raken. 2009 var mitt, 2010 är någon annans. Inte mer med det. Hade jag fått önska så hade det varit G och B:s år. De har haft en tuff tid med. Men istället ringer B på nyårsdagen och berättar att G ligger på intensiven efter en hjärnblödning. Han föll ihop på gymet förra måndagen.

Han är inte förlamad, han känner igen henne och frågar efter barnen. Det är bra. Sedan somnar han hela tiden, mitt i meningar. Mindre bra. Mer vet man inte. Fina, fina G. Han kommer att bli frisk, helt frisk. Visst kommer han? Klart han kommer. Jag tänker ganska mycket på hur de har det, hur B slits mellan sjukhus och barn. Aldrig räcker riktigt till. Önskar hon vore två. Eller bara fick vara i fred utan tankar. Hur G hittar minnesfragment som han hela tiden försöker fånga. Men hjärnan jobbar för att läka och stänger ner honom när han nästan lyckas skapa en röd tråd. Sover en kort stund, vaknar upp utan ett minne av var han var innan, nya bilder dyker upp och samma visa igen. Frustrerande. Jag tänker på hur framtiden ter sig för dem i detta nu. Hur jag vill hjälpa till för att kanske kunna underlätta deras liv något. Litet.

Kanske börjar deras 2010 sjukt dåligt för att sedan bli deras absolut bästa? Kan tyckas vara ett jävligt svagt halmstrå, men varför inte.