onsdag 30 september 2009

Om två timmar

händer det. Då är den här arbetsdagen slut. Det är inget fel på den här dagen egentligen. Jag har att göra och kollegorna är snälla. Men solen lyser utanför och mina fötter längtar bara ut.

tisdag 29 september 2009

IQ och Aftonbladet?

På tal om puckad. I samma tidning läste jag även en artikel om Anna Anka. Lite röd om öronen var jag allt när jag läste den. Inte för att hon säger snuskiga saker, utan för att jag är så pass intresserad av vad hon har gjort eller sagt att jag läser en artikel om det. Jag kallar det omvärldsanalys. På riktigt. För det är det väl? Direkt under artikeln låg dessutom en annons "Vad är din IQ". Som för att bevisa hur IQ-befriad jag borde känna mig när jag läser om kvinnliga Ankor. Jag gjorde genast ett test. Nu känns det bättre. Kanske inte intelligent. Men jag har ett välutvecklat logiskt sinne och är redo för Mensa. ´

Vad mer. Jo just, jag är klippt som en tant. Det var inte meningen, men frisören kände mig bättre än vad jag själv gjorde. Det var dags att bli den jag alltid velat vara. (Förutom Spindelmannen) Nu ska jag bara bli vithårig som Lollo också. Och skaffa fotriktiga skor. Sen så...

måndag 28 september 2009

Dagens folkvett

Eller inte. I Aftonbladet kan man utnämnas till svensk hjälte. Vilket är trevligt, vem vill inte vara en hjälte. Jag vill. Jag vet att hjältar är stora, starka, goda och fina människor som får äta glass när de vill. Dajmglass mest och kanske en och annan Sandwich i bland. Inte blir de tjocka av det heller. Kanske får man ett pris också. En pokal som kan putsa en gång i månaden. Men mest handlar det nog om att få säga att man är en hjälte. Att man är en riktig HJÄLTE. Verifierat i Sveriges största webbtidning. Så, vilka är nominerade då? Jo, bland annat en mobbare som har insett att det är dumt att mobba och nu föreläser om mobbing. Ska den människan vara en förebild och få äta glass och putsa guld hela dagarna? Om hon får vara hjälte, då vill inte jag längre. Inte alls faktiskt.
– jo visst serru, jag slog tidigare lite på kompisar i klassen, oftast var en speciell liten tjej vi valde ut. Hon brukade gråta, rätt töntigt faktiskt. Men, så en dag vaknade jag upp och insåg att det var ju dumt det där, man ska ju inte slås på sina kompisar.
Tack vare den fantastiska insikten är puckot nu nominerad till svensk hjälte. En sådan hjälte vill jag inte vara, eller ha till hjälte.

fredag 25 september 2009

Jag tänker på det här med cykelhjälm

Jag har det. En ful cykelhjälm. Den sitter där på huvudet. Ruvar mitt huvud. Irriterar mitt sinne. Varje morgon. Varje jävla morgon. Jag vill inte vara en person med cykelhjälm. Men jag vill heller inte skada hjärnan. Ett svårt dilemma det där. Det har ingenting med frisyren att göra, jag kan dock önska att det hade det, för det skulle innebära att jag hade en frisyr att tala om. Men nu är det inte så. Det handlar återigen om mina förbannade fördomar. Hur jag uppfattar personer med cykelhjälm och hur jag inte vill vara en av dem. De där som har mjuk kniv när de skär kött av rädsla att skära sig, som har bälte när de åker buss, som köper möbler med rundande hörn och som har flytväst när de sitter på bryggan och hjälm när de åker längd. Fy för dem. Men jag är ju en så där. I bland trotsar jag dock mig själv och cyklar utan. Snabbt, snabbt så att vinden viner, ögonen tåras och jackan fladdrar bakom mig. Jag känner mig modig och lycklig. Ofta händer det här med ett par glas vin innanför kappan. Så kommer jag hem tittar på hjälmen och skäms lite. Trillar jag, så trillar jag förmodligen när jag är full. Dumt. Kanske lika bra att vara utan hela tiden!

tisdag 22 september 2009

Dålig stämning

I dag är det just dålig stämning på jobbet som är grejen. Det ska budgeteras, hävdas, halshuggas och kramas på en och samma gång. Deadline nästa vecka och alla vill ha pengar, men få kommer erhålla vad de kräver i sina dokument. Strategier läggs. Luckras upp och läggs igen. Vi vittrar oskyddade halsar, men vågar inte riktigt hugga. Så gör man inte på Försäkringsbolag. Väl? Jag finner detta beteende hos mina kollegor (och mig själv) oerhört intressant och kan bara dra slutsatsen. Vi människor är rovdjur av värsta slag. Här kallas det verksamhetsplanering, någon annanstans budgetering, men det handlar om att välja flock och ledare. Må den starkaste människan med störst pengapåse vinna. Och låt det bli jag. Jag gillar att bitas, jag har fått gedigen övning av mina syskon.

torsdag 17 september 2009

Begravning i går

Pojken jag gav min första kyss i ett mörkt gathörn till, är död. Mannen med de otroligt sorgsna ögonen kvävdes till döds. Grubblaren som pluggade teologi ramlade slog i huvudet, svimmade, spydde och vaknade aldrig mer. När vi gick i högstadiet var vi nära. Men på 10 år har jag inte sett eller hört något ifrån honom. Inte ens skänkt honom en enda liten tanke tror jag.

För några veckor sedan fick jag reda på att han dött. Den 8 augusti. I går var begravningen. Efter många om, men och kanske så gick jag till slut. Och det kändes bra att få vara där. Jag tror även att hans föräldrar och syskon uppskattade att vi, hans gamla kompisar kom. Begravningen var sorglig, fin, konstig och knasig på en och samma gång.
Sorglig för att en vän har försvunnit alldeles för tidigt och för att man inte var mer närvarande i hans liv medan han levde.
Fin, för att man ändå kunde ta ett avsked och att man fick närvara utan att känna att man inkräktade.
Konstig för att man ens ska behöva ta avsked, att han låg där utan att finnas längre. Att salen var täckt av bilder på Johan, en person man en gång kände och inte längre känner
Knasig för att det blev som en skolreunion under helt fel förhållanden. Tysta drack vi kaffe istället för sprit. Vi var främlingar, personer som inte umgås längre, men som man har kvar högstadiebilden av. Jag gillar oss även i dag.

tisdag 15 september 2009

Det är konstigt

Mycket är konstigt, men mest är det underligt att det inte regnar idag. Det borde det!

måndag 14 september 2009

Och som jag flög!

30-årskrisen är avklarad (eller ok 32-års). Alla borde få hoppa fallskärm (och/eller inneha en i jobbet). Jag vill upp igen. Jag vill falla snabbare. Och längre. Själva fallskärmen bara pajade det hela, när den vecklades ut blev allt lugnt och rätt tråkigt. Undrar om jag har hittat det perfekta sättet att dö på. Fallskärm utan fallskärm? Tror ni det gör ont eller går det för snabbt för att det ska göra ont? Jag gillar inte smärta. Till skillnad från resten av befolkningen.

Idag är det höst trots att det är varmt och solen skiner. Utebassängerna vid Eriksdalsbadet är tömda. Det är det första tecknet. Det andra är att mitt dagliga glassug har miskat och thébegäret ökat. Jag gillar hösten.

fredag 11 september 2009

Fritt fall

Fast inte en åkattraktion. Ha ha sånt är ju för småbarn. Små små barn. Men längdgränsen är densamma. Tur, för jag är faktiskt 19 cm över. Fast fall som fall. I morgon åker jag till Skavsta och hoppar fallskärm. Fredrik är den som ska ha cred för att detta blir av. Jag ser fram emot att sväva fritt och kanske bajsa på mig (av skräck) för första gången. Man kan ju dessutom tro att jag efter tidigare händelser skulle ha lyckats med en livförsäkring. Men nejdå. Inte jag inte. Håll tummarna för att jag inte är lös i magen och att jag kommer ner välbehållen.

måndag 7 september 2009

När man har som mest

så gör man som minst. Det är bevisat och vedertaget på alla de sätt. I dag bara måste jag JOBBA i 200 knyck. Resultat; fyra koppar kaffe, promenad på lunchen, Aftonbladet och nu lite bloggande. Jag tror att företag skulle tjäna på att ge sina anställda mindre att göra (och då vill jag påpeka att takten inte är särskilt snabb från början, inte direkt).
Lärdomar denna vecka:
1. I rymden är saker tunga trots att de är tyngdlösa. Vi pratar Christer Fuglesangs rymdpromenad och allt skryt om att han lyft värsta tunga grejen. Kan man kalla det promenad när man inte går förresten? Jo kanske...
2. Jag gillar Lydmar. Mycket. Så mycket att jag vill dit i kväll igen.
3. En 10-månaders Art sover sämre än en 2-års Bruno.
4. Att packa Stockiddo-saker är av ondo- I alla fall på helgen.
5. I bland blir jag fullare än vad jag tänkt (och det är helt klart en ny lärdom)
6. Jag gillar att ha en hel natt utan Bruno. Hurra för att sova på morgonen
7. Jag saknar Brunte när han sover borta