fredag 10 september 2010

En inbillad fredag

Jag harklar mig högt och tydligt. Vill att alla ska höra. Ingen hör.
Jag väntar och räknar på fingrarna. Fortfarande bara tio. Klockan är eftermiddag och går oerhört långsamt. Någon håller tiden i strypkoppel.
Jag är uttråkad. Skulle vilja fightas med någon, hamna i en hetsig diskussion. Få bli arg på riktigt. Lite röd på halsen.Sedan svepa en shot eller två. Gärna någon ny och konstig sort. För att sedan bli lite gråtmild. be om ursäkt. Säga fina saker till en vän jag nästan glömt bort att jag hade. Dansa till Robyn och sedan gå hem och kramas. Men jag är för trött för det. Alldeles för trött.

tisdag 27 juli 2010

Långt upp i skrapan

Det är där det händer. i dag på jobbet fick jag finbesök. Det var Johan och Bruno som tittade förbi. I lediga kläder och med bruna armar studsade de in. De hade precis ätit glass. Vilket ett par glassfläckar här och var avslöjade. Det var fint och lite sjukt på samma gång, att få dem på besök. Plötsligt kunde jag känna lukten från min mammas gamla arbetsplats. Se rummen och korridorerna, komma i håg känslan av det konstiga att befinna sig där, att vara på det där avlägsna jobbet som alla gick till varje dag. Jag kom plötsligt i håg tanterna som böjde sig ner för att säga något vänligt men samtidigt helt meningslöst till mig. Parfymdoft, blandat med en annan mer plastaktig doft. Att alla pratade lite mer dämpat för att sedan skratta de där konstiga vuxenskratten. Som börjar i inget går via gällt hysteri och slutar abrupt. Sedan den tysta förväntan på att jag skulle svara något vettigt eller roligt när de pratat till mig. Och det enda jag egentligen ville fråga var, varför har tanterna så stora tänder, perukhår och pratar barnspråk.

Jag kommer även i håg den där känslan att det var lite spännande och tråkigt på samma gång, att man fick kakor och sedan ville att alla skulle försvinna in på sina kontor så att man i lugn och ro fick trycka på knapparna på alla apparater. Det hände dock aldrig...

I dag när jag visase Bruno utsikten, tror jag att han kände precis samma sak. "Fin utsikt, men varför är det så mörkt och luktar opersonligt. Varför vill alla dessa okända männsikor prata med mig, när de egentligen inte vill leka eller säger något vettigt. Varför hänger mina föräldrar på sådana här platser hela dagarna när det finns parker". Och det kan man ju faktiskt undra.

tisdag 13 juli 2010

Är det här en blogg?

Undrar om en blogg som aldrig uppdateras får kallas blogg? Vad är egentligt definitionen på fenomenet?
Well, sen sist har jag varit på Oscarsgala, varit med i Så kan det också låta, aspirerat på att bli nunna, hetat Paula Jackson, rökt alldeles för många cigg och druckit lite för lite bubbel, ätit 2000 oliver, grillat alla dagar utom en samt badat i lagom doser.

Fakta Mallisveckan 27:
Mest spelade låt
-"Här kommer Pippi Långstrump",

Värsta filmen:
-The Road är lätt min värsta ont-i-magen-film. Kan inte bestämma mig om den ska rekommenderas eller inte. Ångest, ångest och ångest.

Bästa grillmaten:
- Jämt skägg mellan Johans potatisknyten och lammet direkt från slaktarn.

Badanka:
- Bruno vågade slutligen doppa huvet OCH hoppa från kanten

Hav eller pool:
- Hav (även om tävlingen i klädsim i poolen inte var så dum)

Mest använda grej:
- Solskydd 50, badbyxan, grillen, Pippi-filmen

Oväntat uppskattat
- Sockrad grekisk yoghurt

Ta med till en öde ö
-Ac och elektricitet. No more fläkt åt folket.

I dag dallrar luften. Kvart över åtta stod Slussens termometern på 36 grader. Sjukt. Vilken världsdel befinner jag mig i? Någon?
Ja visst, sen kan vi gratulera Beate för coolast prestation och Lollo som fyller 100 idag. Hurra.

fredag 4 juni 2010

Tvärtom ska det vara

Inte för at vara motvals. Men jag gillar svengelska uttryck, jag skulle vilja höra mer om Israels försvar av attacken, mjölkchoklad är i alla lägen bättre än mörk, rött vin smäller högre än vitt, även på sommaren! GI är för grisar och jag gillar ju iofs Söderling (för att han är svensk), men föredrar Federer (som tennisspelare) och det är med blandade känslor jag kommer följa dagens match...

Ikväll tänker jag mig att jag inte ska vara motvals, ett glas rosé på en uteservering, en cigg i mungipan, bikini i väskan och en cykel lutandes mot ett träd, redo att ta mig mot grillen på vår utegård. Det är sommar det.

måndag 31 maj 2010

Insekter är vi alla

Om jag var en insekt skulle jag vilja vara en geting (alltså inte en kackerlacka som Beate skulle vilja vara). För som geting får man stickas. Hårt. Och djupt. Man får hänga i blommor, flyga högt, leka kamikaze, man är randig och randigt är ju inne, och man får äta goda grejer och kött framåt sensommaren. Typ grillat jämt. Viktiga saker i livet det där. Dessutom är folk rädda för getingar, och är dom det inte, så borde dom vara det. Annars skulle jag se till att dom blev det. Jag gillar även känslan att någon skulle kunna vara allergisk mot mig. Vilken makt, vilken makt.

Nej det här inlägget har inget att göra med att jag precis såg ett mejl där man beskrev mig som den där lilla söta. Ehh… jag är sur. Och förnedrad. Och ilsk.

Helgen var annars fin. Jag fick gå på skärgårdsfest där Johan tydligen mest pratade bajsrutiner med alla och sdan blev jag firad som den mor jag är.

tisdag 25 maj 2010

Jag har varit på kollo

Ok, några ord om bröllopet måste utgjutas. Dum som jag var, trodde jag att inget skulle toppa möhippan. Men jag borde vetat bättre, jag borde vetat vad partyrävarna Agdestein (-Vatna?) hade bakom öronen. När två mat- och festmänniskor har hittat varandra och slår påsarna i hop så blir det ju dubbelt upp. Av allt. Eller nja, kanske inte av musiken, när Lollo väl tog över spakarna. Då blev det hälften av låtarna. Men det är smällar man får ta. Och som man gärna tar.

Favoritpunkter i slumpvisordning:
- Man får godis på rummen
- Alla vänner är uppklädda, snygga glada och befinner sig på samma plats
- Mannen som inte kan uttala ett endast namn är fantastisk. Även att de faktiskt säger ja till varandra är fantastiskt…
- Livesången
- Vi får se Agges olika frisyrer och Lollo gråter (kanske inte åt just det)
- Men Åsa gråter mer. Det skvalas till alla talen.
- Maten, denna grymma mat. Mjauuuu. Sanna fick cravings på leverpastejen.
- Lollo och Agge pratar med varandra via mick. Det är kärlek det.
- Tangon, plötsligt kan de dansa. På riktigt. Ingen förstod hur det gick till.
- Hip hopen. Tack för att nån (Dj Käften) förstår att man måste spela lite hip hop ibland.
- Stoldansen med Kent Agdestein
- Ringdansen, hoppdansen, utmaningsdansen, breakdansen + alla draman som utspelas på dansgolvet
- När Hansson förklarar att han inte kan röra sig, för att han inte kan stå längre, samtidigt som han ser helt sjukt glad ut.
- Att det var dag när man gick och la sig, och man ändå inte ville att det skulle ta slut.

onsdag 19 maj 2010

När man vet att man inte är modell

I går när jag kom hem stod den 4-åriga grannpojken och väntade i dörren. Öppningsrepliken var:

- Du är jättekort!
- Ehh ja, jag är rätt kort
- Det ser förresten ut som om du har tappat en smal tand mellan dina framtänder...
- Jaha. Det tycker du.
Slut på konversationen

(Tur att han inte hörde vad jag väste när jag gick därifrån)

måndag 17 maj 2010

Det är dags att förbjuda ordet utmaning.

I varenda möte, på varenda arbetsplats ska man se det positiva i allt. Problem är inte problem utan uuuuuuuutmaningar. Alla pratar om sina härliga utmaningar med falsk förställd röst.

Men nu tar jag bladet från munnen. Det handlar inte om utmaningar, det handlar om att ett omöjligt uppdrag som tenderar att gå åt helvete om man inte håller hårt i hatten och sväljer tungan. Ett svårlösligt problem man absolut inte ser fram emot att lösa. Ingen utmaning, utan mest skit alltså. Så!

onsdag 12 maj 2010

Hippa i all ära

Alltså vilket party, vilket party. Och vilken dag. Vilken kväll. Det blev bra. Det blev balett, Kungsholmen Runt, naket både på dagen och natten. God mat i chambre separée, röda trådar, mycket att dricka och en och annan full vän att stagediva på.

Men det här med dagen efter. Munnen någon sprutat bajsspray i, huvudvärken, glassplitter lite här och var, vinfläckar på väggar, bord, soffa och stolar. Vänta, låt mig omformulera mig; vinfläckar exakt överallt. Även i sängen. Granngubben som undrar vilka dårar som har pajat gården och festade till sent, sent på natten. Jo herr ordförande i egen hög person,.. Ska man verkligen behöva det? Näh,

Men det var faktiskt såååå värt det. De bästaste vännerna ska få gå på de bästa festerna. Och få slippa städa efter.
Ser fram emot bröllopet. Då är det pay back time...
Fram till dess ska jag vara nykter.

fredag 23 april 2010

En skräckhistoria

Vad är äckligare än snorkråkor? Precis, praktiskt taget ingenting. Bajs är som rosor i jämförelse. Visst?

I går åt jag lunch med en föräldraledig kollega. En liten son hade hon med sig. Precis när vi fått in mat, får hon syn på något slemmigt, stort och gulgrönt i den lille herrens näsborre. Liksom utan att tänka drar hon ut den, rullar den lite mellan fingrarna, släpper den kladdiga saken på golvet, den rullar inte helt självmant… men faller till slut. Som i slowmotion tar hon sedan upp en bit bröd, håller det med fingret och stoppar det i munnen. Neeeejjjj skriker jag i (också i slowmotion), kastar mig fram, kinderna rör sig sakta fram och tillbaka. Jag lyckas inte hindra henne… Får sedan inte i mig någon mat. Världen är förstörd. Snorkråkor borde förbjudas. Varför skyltar med ”inga barnvagnar tack” när det borde stå: ”Inga snorbusar gör sig besvär här”

tisdag 13 april 2010

Så förbannat jävla apfin utsikt!

Jag tittar ut. Jag ser sol. Jag ser snö. Fast bara lite högst upp i Hammarbybacken. Jag ser fotbollsspelande ungdomar. Jag är slö, men inte för slö. Jag tänker på glass. Så jävla mycket tänker jag på glass. Den jag tänker på kostar 27 kr. Massa pengar för en fånig liten strut. Apdyrt när jag tänker efter! men jag ger det en halvtimme till, sedan är den min.

torsdag 25 mars 2010

Maria bebådelsedag

Det innebär att man kan tänka på våfflor, men man kan också fundera lite på Jesus far. En stackars man som fick barn utan nöjet att få ligga. Hans fru Maria blev nämligen gravid med gud. Betänk att Josef levde på en tid då det inte fanns dator, tv, eller ipod. Nu blev han även nekad det enda nöjet man kunde förvänta sig som gift. Sex. Istället fick han en skrikande liten bebis. Förmodligen fick han inte ligga en endaste gång i hela sitt liv. Inte en enda gång. Gud är inte alltid god.

I morgon Prag. Bruno får snällt stanna hos min mamma.

fredag 19 mars 2010

Ingen vår. Ingen sol. I dag.

Det är bra. Då får man behålla vinterpälsen ett tag till. Jag avskyr när solen bländar en. Jag avskyr när alla hårstrån man borde noppa i ögonbrynen syns tydligt i solstrålarna. För att inte tala om pälsen på benen. Den man under vintern sparar för att kunna behålla värmen och måste kapa när vårvärmen smyger sig på. Så fort det är dags för shorts eller kjol ska häcksaxen fram. Och inte bara en gång utan varje jävla dag. Varför klagar alla på vintern? Den är ju nu det hårda arbetet börjar. Alla vet ju att det är roligare att odla än at ansa.

onsdag 17 mars 2010

Lejon i nagellack

Tiger är tillbaka. Ja i alla fall snart ute på banan igen. Vad det nu innebär och vilken bana man kan tänkas mena. Bra eller stjärt? Jag säger som Bruno "jag är hellre ett lejon".

Dagen till ära har jag turkost nagellack, det nagellacket som fick min lillebror att tystna innan han eftertänksamt sa:
- Ehh du ska väl inte köpa det där? På allvar.
- Vaddå, det är ju fint ju.
- Nej. Du får gärna använda det när jag är tillbaka i Östersund.
Så. Nu är han där.

fredag 12 mars 2010

Robotar är vi allihopa. Allihopa...

I går var jag ledsen och tyckte att min mamma var dum, I dag är hon bra på alla de sätt igen. Jag är glad och går omkring och övar på robotdansen. Inte är jag särskilt bra inte, men jag måste ändå prova lite nya rörelser varje gång jag går förbi en spegel. Raka armar, rak rygg och stela ben. Inget får röra sig separat. Det är lätt att missa tummarna. Slickade ska de vara. Annars blir det liksom inte sammanhängande rörelser. När man är inne i stegen, är man fokuserad på det och tänker inte på hur kontorsrummet är placerat. Att nästan alla går förbi parkeringen. Att parkeringen är i min direkta utsikt och därmed utanför mitt fönster. Dessutom är det fredag, vilket innebär att många går hem tidigare, tar bilen och passar på att titta vilka looosers det är som sitter kvar. Ehhh jo en liten afrikan som dansar underligt stelt, i ett hörn, utan musik. Det slår mig, när jag plötsligt får syn på tre personer som gapande studerar mina moves, att de kanske tycker jag är en förlorare. Men näää. Nej! Jag tror att de kan vara imponerade. Jag tror nog det. Jag vinkar försiktigt tillbaka med tummen slickad mot handen.

Helgen då? Jag ska fira mosters 60-års dag i Falun.

torsdag 4 mars 2010

Vasaloppet

Om jag bara hade lite längre ben så skulle jag lätt åka vasaloppet. Typ varje dag. Det hänger alltså bara på benen. Detta innebär att ganska många jag känner borde ställa upp i helgen. Men bara Lasse gör det. Dåligt!

Är dessutom oerhört glad i dag. Det är så fint att Madeleine och Jonas har hittat tillbaka till varandra. Äntligen! och så snöar det. Nej livet kan nog inte bli bättre än så här. Möjligen att några centimeter på varje ben skulle bli grädden på moset. Har för övrigt aldrig fattat det uttrycket. Vem vill ha grädde på mos? Förutom Lollo. Och Agge. Och Art.

tisdag 23 februari 2010

nyrik rysk prinsessa

Idag vill jag skänka en tanke till lägenheternas lägenheter. Oväntat nog har vi hamnat på en Vip-visning. Vet faktiskt inte hur det gick till. En stor våååning i birkastan. Långt över vår budget. Vi har inget lånelöfte och jag har verkligen inget behov av att flytta. Trots att de lockar med en garderob lika stor som lägenheten vi har nu. Ändock ska jag ikläda mig päls, prata ryska och låtsats att pengarna finns under madrassen, om vi nu verkligen skulle vilja köpa den på studs. Mäklaren kan känna sig rätt lurad. Och ja, det är fuskpäls.

torsdag 18 februari 2010

Om dagen som nästan försvann

OS pågår. När jag var liten var det, det bästa jag visste. Jag väntade hela dagen på att skolan skulle ta slut så att jag fick kura i hop mig framför os-sändningarna i den bruna manchesterfåtöljen med en kopp oboy. Älskade störtlopp och storslalom. Tänkte att det var jag. Å satan vad snabbt jag åkte. I går såg jag när Anja störtade. Och tänkte, det är ju läskigt att åka så snabbt. Vad illa det kunde gått. Jag blev glad att det inte var jag. Insåg dessutom att jag tycker att vinter OS tråkigt. När blev det så? Hur tappade jag både farten och intresset? Min kusin extremåkaren bröt nacken i backen för någon vecka sedan. Han klarade sig mirakulöst utan att bli förlamad. Men, vad är det som driver karln, han fyller ju snart 35.Är glad att han mår bra i alla fall. Men, borde han inte kunna dela med sig en dos adrenalin, det torde ju vara bäst för båda parter.

onsdag 10 februari 2010

Snor

Snor fyller min hjärna, snor fyller min själ, snor fyller min tröja. Gröna kletiga streck följer mig vart jag går. Jag skapar sniglar. Gärna i matsalen. Men utrotningsjakt väntar. Imorgon måste jag vara redig och klar, har en viktig presentation. Tips på huskurer mot detta odjur mottages tacksamt.

tisdag 26 januari 2010

Varför inte,

ja varför inte, varför har vi inte en Räckmackans dag. Bästa kombinationen av allt. Näringslära på hög nivå; citron, räkor, majo, dill, smör och bröd. Och kanske en gurka om man har tur. Dessutom är det glassigt och liksom sommar så här i vintern. Ja menar, VEM vill inte glida på en räkmacka genom livet.

onsdag 20 januari 2010

Lurad på att få hjälpa till

Vissa dagar har man inget att säga. Det här är en sådan dag. Eller ja, hela veckan är sådan. Är gnällig; trött, sur och har ingen ork. Mest är jag nog irriterad på mig själv. Att jag blev lurad. Så totalt. Har tidigare vägrat gå med i FB-grupper, men så kom katastrofen i Haiti. Jag blev plötsligt övertygad om att tillsammans är man lite starkare och kan göra mer. Efter att ha tänkt igenom mitt beslut både en och två gånger så gick jag med i gruppen där sponsorer skulle skänka två kronor för varje medlem till Haitis offer. Jag vet, långnäsa. Lång, lååång näsa. Frittes statusrad avslöjade bluffen. Jag gick in på gruppens sida och möttes av ett kön. Nära och stort. Och med den en synnerligen otrevlig text. Gick ur gruppen och är tillbaka på ruta ett. Ensam är stark. Nu stillar jag mitt samvete med att skänka pengar till organisationer, vars hjälp inte kommer fram. Är ledsen över att så många förlorat både hem och familjemedlemmar och är samtidigt glad för att jag får komma hem till mig och min familj.

tisdag 12 januari 2010

En och annan häst

I hela mitt ungdomsliv ville jag vara hästtjej. Fyfasen vad jag har försökt gilla att förfrysa tårna vid utomhusritter, stå och klappa på hästar i timmar, slänga med hästsvansen när jag bogserar ett mindre belevat barn på favorithästen, alltid gå omkring med morötter i fickorna, tycka att det är faaantastiskt att ha hästhår över hela kroppen och lukta lite unket från stallet,. Dessutom låtsas bli sur när storebror retades över hästköttet. Vid 32-års ålder har jag äntligen fattat att jag varken är häst-, hund- eller kattjej. Men det är fortfarande inget fel på hästmodet. En piska och ett par ridstövlar tack! Att få rappa till sina antagonister på arbetstid skulle kännas rätt befriande. Typ nu.

torsdag 7 januari 2010

Tema ironi

Hittade motsatsen till södefamiljen, Sandhamnstek. Bluff eller båg? Vad vet jag, men jag är grymt sugen på att få åka limo med Foffe.

- en kampanj var vad det var. För TV3:s nya serie om stekare.

måndag 4 januari 2010

Bokslut

Jag sammanfattar 2009 med två ord: Mycket bra. Just därför kan 2010 endast ha sämre saker att erbjuda. Har aldrig hört talas om någon som fått två fina år på raken. 2009 var mitt, 2010 är någon annans. Inte mer med det. Hade jag fått önska så hade det varit G och B:s år. De har haft en tuff tid med. Men istället ringer B på nyårsdagen och berättar att G ligger på intensiven efter en hjärnblödning. Han föll ihop på gymet förra måndagen.

Han är inte förlamad, han känner igen henne och frågar efter barnen. Det är bra. Sedan somnar han hela tiden, mitt i meningar. Mindre bra. Mer vet man inte. Fina, fina G. Han kommer att bli frisk, helt frisk. Visst kommer han? Klart han kommer. Jag tänker ganska mycket på hur de har det, hur B slits mellan sjukhus och barn. Aldrig räcker riktigt till. Önskar hon vore två. Eller bara fick vara i fred utan tankar. Hur G hittar minnesfragment som han hela tiden försöker fånga. Men hjärnan jobbar för att läka och stänger ner honom när han nästan lyckas skapa en röd tråd. Sover en kort stund, vaknar upp utan ett minne av var han var innan, nya bilder dyker upp och samma visa igen. Frustrerande. Jag tänker på hur framtiden ter sig för dem i detta nu. Hur jag vill hjälpa till för att kanske kunna underlätta deras liv något. Litet.

Kanske börjar deras 2010 sjukt dåligt för att sedan bli deras absolut bästa? Kan tyckas vara ett jävligt svagt halmstrå, men varför inte.