Klockan ett är det upp till bevis

A- och B-människor är på tapeten. Det vill säga om man är morgon- eller kvällsmänniska. Nadra påminn dig om att DU ALDRIG IGEN SKA GÅ UPP KL SEX OCH SPRINGA, FÖR NEJ, DET ÄR ALDRIG VÄRT DET!!! Efter dagens löpning kan jag konstatera att B passar mig bäst, jag hatar morgnar. Efter gårdagens runda på 1,3 mil var benen som sirap när jag skulle ut och toppa resultatet med 8, 5 km kl 06 i morse. Den där adrenalinkicken som brukar göra rundan skoj inträffade aldrig, värkande ben släpades sig fram i slow motion och det faktum att vinsten i tävlingen är glass för 200 kr (jag äter max för 50 SEK eftersom jag bara tycker att glass är ok inte fantastiskt gott) kändes tävlingen som ett hårt slag i ljumsken. Vad är det för en jävla vinst efter att ha plågat sig med att springa 20 mil på två månader? Om det inte vore för att jag så sjukt nära vinsten och hela behållningen med morgonens prestation är att Agge i vilket fall måste ut och springa över två mil idag (efter att ha sprungit en halvmara igår), så hade jag utan tvekan satt mig på närmaste café med en latte och en muffin och tyst betraktat alla sportidioter som går ut och springer innan de går till jobbet och stilla tänkt, "vilka nördar förmodligen tar de aldrig en kaka till den koffeinfria latten, undrar om de ens är berättigade ett liv?" Denna morgon är jag en av dem. I vilket fall så fanns det en positiv sak med det hela och de var att jag fick se staden vakna till liv; från "I am a legend"-känsla till en normal storstad på en kvart. Mycket surrealistiskt. Klockan ett idag så avslutas tävlingen på Glassbaren. Vinnaren koras och därefter vankas semester utan löpning i Gambia. Havet here we come...