Jag kan se in i min framtid

Det är ett gissel att inte vara bra på vissa saker, speciellt när man typ tycker att det är nåt av det roligaste i världen! jag pratar om tennis, denna ädla sport med snygga sportkläder, lagom tekniskt svår, och (ofta) snygga utövare. men varför i hela världen kan jag itne vara lite, lite bättre på den sporten. Racket svingas som i pingis, snabba korta slag som i badmintonen, det är endast kjolen och banan jag befinner mig på, som påminner om att det jag utövar ska likna tennis. Det är tur att jag har en stackars fisk som inte alls kommer att få simma i havet när den blir stor, utan som kommer att få ta över (min icke existerade talang och utveckla en egen) mina tennisdrömmar. Jag ska bli den där människan som tvingar på denna sport på Braxen. Jag ska stå som en galen tant med racket i högsta hugg och skrika uppmuntrande ord (blandat med svordomar när det går dåligt). Spottet ska flyga, racketen kommer att kastas i marken allt som oftast, Johan skäms, men det är det värt! Det är alltså så här min ickeexisterande tenniskarriär kommer att sluta; med en ledsen fisk som mest vill simma runt, runt och kanske bubbla lite då och då, men som istället tvingas bli den nya Federer eller Nadal. Jag ser det, jag kan se in i min framtid! Nån som vill spela tennis med mig nu i veckan förresten?