måndag 31 maj 2010

Insekter är vi alla

Om jag var en insekt skulle jag vilja vara en geting (alltså inte en kackerlacka som Beate skulle vilja vara). För som geting får man stickas. Hårt. Och djupt. Man får hänga i blommor, flyga högt, leka kamikaze, man är randig och randigt är ju inne, och man får äta goda grejer och kött framåt sensommaren. Typ grillat jämt. Viktiga saker i livet det där. Dessutom är folk rädda för getingar, och är dom det inte, så borde dom vara det. Annars skulle jag se till att dom blev det. Jag gillar även känslan att någon skulle kunna vara allergisk mot mig. Vilken makt, vilken makt.

Nej det här inlägget har inget att göra med att jag precis såg ett mejl där man beskrev mig som den där lilla söta. Ehh… jag är sur. Och förnedrad. Och ilsk.

Helgen var annars fin. Jag fick gå på skärgårdsfest där Johan tydligen mest pratade bajsrutiner med alla och sdan blev jag firad som den mor jag är.

tisdag 25 maj 2010

Jag har varit på kollo

Ok, några ord om bröllopet måste utgjutas. Dum som jag var, trodde jag att inget skulle toppa möhippan. Men jag borde vetat bättre, jag borde vetat vad partyrävarna Agdestein (-Vatna?) hade bakom öronen. När två mat- och festmänniskor har hittat varandra och slår påsarna i hop så blir det ju dubbelt upp. Av allt. Eller nja, kanske inte av musiken, när Lollo väl tog över spakarna. Då blev det hälften av låtarna. Men det är smällar man får ta. Och som man gärna tar.

Favoritpunkter i slumpvisordning:
- Man får godis på rummen
- Alla vänner är uppklädda, snygga glada och befinner sig på samma plats
- Mannen som inte kan uttala ett endast namn är fantastisk. Även att de faktiskt säger ja till varandra är fantastiskt…
- Livesången
- Vi får se Agges olika frisyrer och Lollo gråter (kanske inte åt just det)
- Men Åsa gråter mer. Det skvalas till alla talen.
- Maten, denna grymma mat. Mjauuuu. Sanna fick cravings på leverpastejen.
- Lollo och Agge pratar med varandra via mick. Det är kärlek det.
- Tangon, plötsligt kan de dansa. På riktigt. Ingen förstod hur det gick till.
- Hip hopen. Tack för att nån (Dj Käften) förstår att man måste spela lite hip hop ibland.
- Stoldansen med Kent Agdestein
- Ringdansen, hoppdansen, utmaningsdansen, breakdansen + alla draman som utspelas på dansgolvet
- När Hansson förklarar att han inte kan röra sig, för att han inte kan stå längre, samtidigt som han ser helt sjukt glad ut.
- Att det var dag när man gick och la sig, och man ändå inte ville att det skulle ta slut.

onsdag 19 maj 2010

När man vet att man inte är modell

I går när jag kom hem stod den 4-åriga grannpojken och väntade i dörren. Öppningsrepliken var:

- Du är jättekort!
- Ehh ja, jag är rätt kort
- Det ser förresten ut som om du har tappat en smal tand mellan dina framtänder...
- Jaha. Det tycker du.
Slut på konversationen

(Tur att han inte hörde vad jag väste när jag gick därifrån)

måndag 17 maj 2010

Det är dags att förbjuda ordet utmaning.

I varenda möte, på varenda arbetsplats ska man se det positiva i allt. Problem är inte problem utan uuuuuuuutmaningar. Alla pratar om sina härliga utmaningar med falsk förställd röst.

Men nu tar jag bladet från munnen. Det handlar inte om utmaningar, det handlar om att ett omöjligt uppdrag som tenderar att gå åt helvete om man inte håller hårt i hatten och sväljer tungan. Ett svårlösligt problem man absolut inte ser fram emot att lösa. Ingen utmaning, utan mest skit alltså. Så!

onsdag 12 maj 2010

Hippa i all ära

Alltså vilket party, vilket party. Och vilken dag. Vilken kväll. Det blev bra. Det blev balett, Kungsholmen Runt, naket både på dagen och natten. God mat i chambre separée, röda trådar, mycket att dricka och en och annan full vän att stagediva på.

Men det här med dagen efter. Munnen någon sprutat bajsspray i, huvudvärken, glassplitter lite här och var, vinfläckar på väggar, bord, soffa och stolar. Vänta, låt mig omformulera mig; vinfläckar exakt överallt. Även i sängen. Granngubben som undrar vilka dårar som har pajat gården och festade till sent, sent på natten. Jo herr ordförande i egen hög person,.. Ska man verkligen behöva det? Näh,

Men det var faktiskt såååå värt det. De bästaste vännerna ska få gå på de bästa festerna. Och få slippa städa efter.
Ser fram emot bröllopet. Då är det pay back time...
Fram till dess ska jag vara nykter.