fredag 31 augusti 2007

Italienskt gånger 2

Pastakriget har startat. I onsdags var jag och åt med min hemkomna syster (jippi!) och en mamma på renommerade och prisvinnande Caffe Nero. Gott och trevligt en 3,5:a (jag åt skaldjurspasta). I går firade vi av Åket (han drar på långresa i fyra månader) på en liten italiensk restaurang på malmskillnadsgatan. Jag tog exakt samma rätt igen och sanningen är ett faktum; gårdagens restaurang vann stort, en femma. I denna vetenskapliga undersökning kan vi alltså konstatera att båda italienska restaurangerna servererar exakt samma typ av pasta och att den som slog under ifrån vann stort... hur ska Nero kontra mot detta? Vad blir nästa steg i pastakriget? Den rafflande fortsättningen följer i någon annans mun, jag är inte så sugen på skaldjurspasta just nu. Egentligen borde jag skriva om mäklarjakter och hur girig man blir som säljare, men det är så sjukt tråkigt så att jag inte orkar tänka på det själv ens.

onsdag 29 augusti 2007

och det var det

nu är vi ägare till en trea och jag har outat fisken som en bebis. Svårare än så var det inte. Vi firade gårdagen med att äta massa halstrad röding och avslutade med mölning av godis. Det är så det går när man inte får svepa champagne! Dessutom ska jag snart spela tennis och det gör ju var man glad, i alla fall mig.

tisdag 28 augusti 2007

Tre för tre

oj oj nu är det mycket igen. Kommer vi att bli blåsta, vad händer med bostadsmarknaden och ska vi verkligen lämna k-holmen? Dessutom måste jag ju erkänna en sak, som egentligen hör ihop med ovanstående; fisken är en bebis. Bebisar kräver utrymme (och senare en dörr att kunna stänga när det blir allt för skrikigt) . Därav behov av en större lägenhet och denna absurda budgivning där alla kan göra vad de vill tills kontrakt är signat. Dessutom ska ju den gamla sedan säljas... Men nu är vi nära att bli så där vuxna som man aldrig trodde att man höll på att bli, snart en familj på tre i möjligen en trea. Håll tummarna, för ny kör vi så att det ryker igen, det fattas bara en namnteckning.

fredag 24 augusti 2007

Tango och klicheer

Richard Galliano är min nya idol! Igår var jag och lyssnade på hans konsert på Södra teatern och blev frälst. Vi sänkte kanske medelåldern en aning, men vi var med hela vägen; på stående ovationer, tårar i ögonen, blåmärken i händerna och "bravo-rop" med djupaste basrösten. Till och med fisken var med och shejkade loss till den nya och experimentiella tangon. Jag kände mig som en fånigt frälst när jag en timme och40 min senare kom ut lite vimmelkantig. Musiken hade framkallat så mycket bilder och scéner i mitt huvud så att alla personer inte fick plats (jag droppade av dem lite här och var på vägen hem, ett par dansar fortfarande precis vid Riddarholmen). Pappa var med en hel del och han var grym på att dansa; visste var skåpet skulle stå och fötterna placeras (han fick följa med hela vägen hem). Tänk att jag inte visste om att min pappa var tangokung, ibland får man helt enkelt göra avbön för musikövermakten. Jag bugar och bockar för Richard och tackar min vän som släpade in mig i tangoruset för en kväll.

onsdag 22 augusti 2007

Konstig, tyst dag

Cyklade till jobbet och blev plötsligt osäker på om det var helg eller om jag hade missat en röd dag. Förra veckan kom det glada folket tillbaka från semestern, mycket trafik och cykelköer var återigen ett faktum. Titt som tätt var det någon som hötte med näven för att man cyklade för snabbt, för långsamt eller för dåligt. I morse var det tomt. inga köer, nästan inga bilar, inga gåendes här utanför på vägen. En man utan tänder hejade glatt där cykelköerna brukar vara som värst. Nu var det bara han och jag. Helt absurd känsla med denna stillhet en vanlig osdag. Vad har hänt, vad kan jag ha missat, sov jag fortfarande. Gör alla människor något kul just idag som jag inte får vara med på? Vad händer imorgon, kommer det då att vara dubbelt så mycket människor istället? Jag är förvirrad, men det var en fantastisk och lugn morgon!

torsdag 16 augusti 2007

Varför är jag inte chef?

Det här med feedback, både positiv och negativ. Hur kan folk (läs chefer) tycka att det är så svårt. Det är ju så enkelt, det här var bra därför att..., det här däremot skulle jag vilja ändra på av den orsaken att.... Tänk vad mycket fler nöjda anställda det skulle finnas om chefer tillämpade denna regel. Eller tänk om det skulle vara så sjukt att de till och med sa något positivt helt appråpå ingenting så där varannan månad, kanske köpte en växt till kontoret och tog med sig choklad till kaffet en regnig dag. Jag lovar att sådant främjar lojalitet och är motiverande (även om lönen alltid är den springande punkten :). Låt mig bli chef så sa jag se till att det effektivt produceras kvalitets produktioner och där personalen faktiskt har något positivt att säga om sin arbetsplats och tar ansvar (även om det kanske inte alltid gäller att lovorda chefen) Hhmm, fast kanske om man byter ut choklade mot rikliga mängder champagne vid väl valda tillfällen. Anställ mig så får ni snart se på kolabullar.

tisdag 14 augusti 2007

Tillbaka till Mallis och chokladen

Ville så gärna lyssna i kapp på sommarprat, men datorn bara hänger sig, det är varmt och jag känner mig som en mörbultad köttbit. Jag fördriver tiden i vetskap att det finns saker jag borde göra och jobba med, jag kan bara inte riktigt komma på vad. Funderar på de två böckerna jag borde avsluta, men har liksom inte riktigt den orken som krävs. Och om jag hade det så borde det läggas på jobbet. Vill mest bada och kanske spela lite tennis möjligen att jag kan tänka mig ett jobb som pralinprovare i samband med det eller kanske profesionell vatten-volleyspelare på Mallis.

måndag 13 augusti 2007

Sol, sommar och hav är nu långt borta

för nu är jag tillbaka på jobbet igen efter ett par vackra dagar i solsken med volleyboll-spel. Jag är inte havsnöjd, men glad och chokladdosen ska nog vara stillad för ett tag framöver. Det finns också en del att fundera på, t ex. vad är egentligen krabater och kan man verkligen referera till olika människor som det? Borde alla som vill gå till psykolog, eller är det endast för de sjuka och vem avgör i såfall hur sjuk man är? Dessutom är opium inte tillåtet på stranden, men med opiater är det fritt fram. Fråga och jag ska förklara hur vi egentligen kom fram till detta! Ikväll vankas lägenhetsvisningar och fiskgryta. Min fisk mår förövrigt bekräftat bra efter flygresa och madrassåkning efter snabb båt. Där fick alla tråkmånsar på tasken... och nu hickar den!

fredag 3 augusti 2007

Snuvad på konfekten

jaha, man ska aldrig ropa hej, eller gå efter smör innan det är kärnat. Nåt åt det håller har blivt dagens lärdom. Precis innan vi skulle signa på en lägenhet (som var lite för bra för att vara sant) var det någon annan som också upptäckte det braiga i bostaden och ringde ett snabbt samtal till mäklaren och la ett bra mycket högre bud än vad vi gjort (eftersom vi trodde att vi redan var hemma och hade vunnit budgivningen). Snopna fick vi se vårt objekt försvinna i dimman med vetsakpen om att hade vi fått ner vår signatur på pappret en timma tidigare så hade vi just nu suttit med en stor trea på Kungsholmen till ett MYCKET bra pris! Men som sagt hoppa inte över ån innan du vet att skorna står torra på andra sidan. Dags för hata mäklar-stunden med lite gråt och smågodis!

onsdag 1 augusti 2007

Att lura sig själv?

Jag har funderat på det här med rädsla och att lura sig själv. jag är så sjukt rädd för att köra upp (gillar inte att misslyckas och vet att det är stor risk att detta kan ske). Detta innebär att natten innan en stor tenta, eller t ex. uppkörningen så är sömnen i stort obefintligt, det dryper från händerna och hjärtat springer maraton med 100 km/h och detta vill man ju inte utsätta sig själv för. Men jag har kommit på att tricket kanske är att man innan det är dags att krypa till kojs, säger att man inte behöver köra upp, att man inte är redo och att det är lika bra att man bokar en annan tid. Men att man nästa dag vaknar och säger ha ha jag lurade dig, nu ska vi iväg till vägvärket? Om detta faktiskt fungerar, kanske det är det man ska göra den 8 oktober också; nejdå jag ska inte föda barn...