fredag 30 oktober 2009

Död

Det är deras bröllopsdag. 30 oktober. Han vaknar, smyger sig sakta ut. Försiktigt. Kanske stöter han till en stol. Han är rädd, så jävla rädd. Rädd för mörkret, rädd för döden, rädd för att såra, men mest av allt är han rädd för livet. Han fingrar på halsbandet han alltid bär runt halsen. Ska han ta av, eller låta vara kvar. Det blir det sistnämnda.

Klockan är sent, hela huset sover. Överallt finns det sovande familjer Trygga i sina hem. Lyckliga? Nej, han tror inte på lycka. Han trycker upp hissen. Den masar sig de 10 våningarna upp. Han samlar kraft. Försöker hitta modet som fanns i planeringen. Kommer vi sakna honom?. Han går igenom scenariot i huvudet. Inget får lämnas åt slumpen, inget. Han är kall. Stel av smärta. Varför är han så rädd? Det är ju så här det måste vara. Orkar knappt öppna hissen. Ångesten lindar sig runt honom. Kväver honom nästan. Han var ingen bra pappa. Han skriker det till tomheten.” Jag var ingen bra pappa. Eller man för den delen”. Saknaden och tomheten ställer sig bakom honom. Trycker upp honom mot hissväggen. Det finns ingen återvändo. Han vill att allt ska vara över. Och det är det snart.

Hissen kommer. Den går ner, ner, ner mot helvetet. Men för honom är det ljuset i tunneln. Snart är alla fria tänker han. De mår bättre utan mig. Längst ner i källaren stannar hissen. Ska han tända? Han känner sig fram. Är målmedveten nu. Slutet är nära. Kan inte dra sig ur. Lämnar saknaden bakom sig. Finns det ingen återvändo? Nej, det finns inget annat. Sorgen är stor, livet svart och den brutna stoltheten för tung att bära. Är ensam. Så fruktansvärt ensam. Ensam får en helt ny innebörd. Det är den han inte orkar med längre. Det är den som är det svarta hålet. Han är för djupt ner.

Han hittar stolen och repet. Suckar av lättnad. Äntligen. Hans händer är kallsvettiga. Han tappar repet en gång innan det blir rätt. Luften tryter. Tankarna med den. Kall och dinglande.
Sen inte mer. Han tror det är bra.

Pappa du var bäst! Den finaste!

torsdag 29 oktober 2009

Det lagas mat på radio just nu

Det är sjukt. Punkt.

onsdag 28 oktober 2009

Första utvecklingssamtalet

Med B-boy på dagis. Så vad kan man säga om en två-årings utveckling? Nja fröken öser mest superlativ medan föräldrarna slickar sig om läpparna tittar menande på varandra och säger "Det här gjorde vi bra".
Och den där Bruno honom gjorde vi verkligen bra! Inte helt rumsren än, men fin som snus och tydligt material för Mensa.

Annars stormar det runt mitt försäkringsbolag. Det sägs att vi lurar pensionärer och behöver vakter som skyddar oss mot ilsket höjda käppar. Jag tycker om att vara mitt i ögat, jag gillar att reta upp en och annan gamling, men lurat folk det har vi väl inte. Varit otydliga i kommunikationen, det har vi kanske. Gränsen är hårfin, men den är där. Och jag seglar genast upp mot vinden.

torsdag 22 oktober 2009

När hjärnan

inte innehåller med än klistrigt snor, när lila nagellack inte hjälper, när enkätundersökningen bara är extremt negativ, när man inte ens orkar cykla till jobbet, näsdropparna är slut och vageln under ögat man vaknade upp med i morse plötsligt är en stor mullvad redo att anfalla allt och alla. Då är det skönt att det är mörkt, dimma och regn när man går från jobbet..

måndag 19 oktober 2009

Status idag

1. Mina borttappade vantar, dök upp, nyköpta utan prislapp i internposten. Är mycket glad över detta, men vem är denna hemliga vän som har koll på att mina vantar försvann samma dag som de köptes. Vem är denna rysligt fina medmännsika som tycker lika illa om kalla korvfingrar som jag?

2. Min kille är snart rik igen. I dag skrev han på ett kul jobb på TV4 och jag är stolt över löneförhandlingen. Kläm åt pengapungen bara. Vi mediemännsikor är värda hela pengapåsen. Vem kan leva utan underhållning (intranät och försäkringar?) Det blir iaf roliga pengar att spendera i New York i vår!

3. Förkylningen (den som smög sig på i fredags under sprit- och pistolhot) är fortfarande inne i första fånstadiet. Kliande hals, genomskinligt rinnande snor som tittar fram när man minst anar det, lätt tendens till huvudvärk. Helt enkelt inget man riktigt kan gnälla över. Vilket är synd, jag gillar att gnälla.

torsdag 15 oktober 2009

Cykla

Det är nästan vinter. Fast ändå höst. Solen står lågt, himlen är blå, träden badar i färg och det är en snabb snabb färd på cykeln. Kall vind lägger sig tillrätta i halsgropen, precis där halsduken har lämnat plats. Det gnistrar om den där fåniga tåren som tränger fram ur höger öga. Farttår? Vintertår? Vindtår? Kanske hakar lite mascara på, ner på färden. Kinden är röd och börjar fnasa sig i kanterna. Korvfingrarna värms sakta upp. De är inte längre fastfrusna vid handtagen. Klassiska rosa små skrumpna korvfingrar nedfrysta är redo att tinas i mikron. Jag hatar korv. Speciellt kalla fingrar. Värmen strålar ut mot ryggen. När gamla stan passeras. Vid slussen står klockan på 08:15 och gradantalet är ett. Man skulle kunna tro att det är minus 15. I dag gillar jag mina medcyklister. I dag är det vi mot vintern och fan om vi inte vinner.

tisdag 13 oktober 2009

Högst ovetenskapligt experiment

Igår fick jag rödbetor till middag. Japp, jag får middag varje kväll och hela den här veckan ska Johan laga mat han aldrig tidigare gjort. Så igår var det rysk soppa som gällde. Kan inte stava till namnet, så jag hoppar det. Den var fin i alla fall. Mustig. Och röd. Väldigt röd. Så kissar man också rött sen. Vilket kan vara en fin bonus. Åtminstone för Johan (och Lena som ockspå fick soppa) men inte för mig. Det har nämligen aldrig hänt att jag får pissa rött (förutom av andra orsaker en gång i månaden). Det här med färget kiss är en genetisk fråga tydligen. Nu undrar jag, kommer Bruno få kissa rött efter rödbetor. Vilka gener vinner. Dags att tippa. Nu faktiskt. Vi hoppas få i honom lite rödbetor under veckan och återkommer med svar. Vinst utlovas.

lördag 10 oktober 2009

Gårdagens runda

Tranan - olika vänner växlar i lagom doser. Jag består.
Hem - byter högklackat mot sköna skor (hur orkar folk plåga sig en hel kväll för att det ska klappra när man går?)
Berns - Mingel, gratis romdrinkar och nya fina vänner som ansluter
Riche - Köttberg förpackat i sillformat. Trångt, trångt och tråkigt.
KB - lugn svennig öl och lite kultur till det
Berns - O och A:s spening. Bra skit! Lite dans på det också.
Upplandsgatan - lagom vinglig cykelfärd hem.

fredag 9 oktober 2009

Frukostbajsen, ett måste

Alla har ju sina morgonrutiner. Så har även Bruno. Fem minuter in i frukosten så ska det bajsas. Precis när teet har svalnat och man ska ta sin första tugga på smörgåsen. Då är det dags. Det finns inga marginaler. Och jag (det är alltid jag) måste följa med till pottan sätta mig bredvid och läsa bok. Bra, är att han är en snabbajsare så efter några sekunder är han klar. Nackdelen är att han låtsas om att så inte är fallet. Så i tio minuter till sitter jag där i stanken och läser bok och gör helikopterljud (hur fan låter en helikopter egentligen?). När han äntligen är klar, är klockan för mycket för frukost. För mycket för allt. Mackan intas i en hast och teet, mitt goda te lämnas orört på bordet. Betänk att detta sker VARJE morgon. Eller inte riktigt, inte i morse. Då var jag tvungen att bryta hans rutin med att själv akutbajsa.

onsdag 7 oktober 2009

Överkörd

I dag blev jag överkörd. En manlig buss från 50-talet var det. Pang sa det. Så låg jag där platt på marken. Bussen backade sen och hämtade min chef som glatt hoppade på och sedan backade de över mig igen. Som för att dubbelkolla plattheten. 2 cm yta. Det var vad som var kvar. Ingen stolthet. inga argument och absolut inga tankar på att ifrågasätta. Längre. Nu åker jag hem till en färdiglagad middag. Tur det!

måndag 5 oktober 2009

Lila naglar och lila läppstift

Det ser så härligt ut när händerna rör sig över tangentbordet. Lila små insekter som springer fram och tillbaka över bokstäverna. I bland tar de paus över ett A, men så kör de snabbt i gång över S:et sen. Jag älskar klappret av naglar mot tangenter. Massa små vackra skimrande skalbaggar som anfaller de gråa knapparna på en och samma gång. Idag skriver jag mycket. I dag är jag effektiv. I dag gillar jag mitt jobb. Å allt tack vare helgens fantastiska bröllop som tvingade mig att sätta lite lila färg på vardagen. Tack Inky och Erik. Finast var ni, sjukt roligt var det (trots Johans förlust i Shot-tävlingen) och vackra var mina naglar. Visst? Inte tantiga alls faktiskt. Inte ens med matchande läppstift.

fredag 2 oktober 2009

Fortsatt tant-tema

- Akta dig nu kommer arga tanten med brickan!
- Öhh menar ni mig?
- Ja (mannen vänder sig till den lilla flickan) man måste alltid flytta sig för de äldre.
- Va, nu är jag ÄNTLIGEN tant helt officiellt! Och en arg sådan också. Fy fan vad härligt!
Mannen och dottern tittar lite förundrat på mig.
- Va, menar du att ingen har kallat dig tant förrän nu. Ja då var det nog dags.
Det blev tyst. Knäpptyst.
- Ska jag hjälpa tant med brickan kanske? hörs från den väluppfostrade dottern.
- Detta så att tant får chans att bli en arg tant på riktigt. Detta väser pappan innan han går.

Företagshumor på hög nivå. Referatet från gårdagens lunch i matsalen. Slår dock inte lollos händelse vid porten idag.

Snart göteborg. Miniweekend utan barn och ja, vi kommer förmodligen dricka ett gals chablis eller två, röka (med munstycke så klart), ligga lite (eller ska jag kalla det älska? Näh det är att gå för långt) och närvara på ett bröllop. Hur som. Så blir det kalas på alla de sätt.