Välkommen tillbaka till Svedala!

Hälsas vi med snöstorm. Adjöss till havet, värmen, det vackra stolta folket, färgerna, frukostbuffén med pannkakor och tennisbanan. Gambia var fint men fattigt. Nästa gång ska man ta med alla sina tekniska prylar man inte använder, de är så mycket för det gambianska folket som ofta inte ens har råd att låta sina barn gå i skolan och inget av värde för en själv. Så släng inte sådant! Annat man lär sig på semester i Gambia är att britter gärna öppnar sig för okända så länge som de har ett barn i famnen (jag är inte intresserad av deras döttrars missfall, magproblem, operationer och elaka barnbarn. Heller inte om deras fördomar mot invandrare eller av deras matvanor) Men det är nog smällar man får ta när man bor på lyxhotell som bara pensionärer har råd med. Men got mat fick jag,den lagades av en trevlig afrikansk familj, Isa med fru och barn. En holländsk man lärde mig konsten med att få så mycket sol man bara kan; man ligger på en och samma plats varje dag; nära poolen, men badar så lite som möjligt utan att få solsting, man har 6 par av samma sorts badbyxor (gärna i olika färger) så att man kan byta utan att sollinjerna blir ojämna. Man vänder solstolen efter solen och byter ställning ofta. Resultatet är en fin och jämn bränna och en sjukt tråkig semester. Jag misslyckades trots detta med brännan, fast jag behöver den ju inte eftersom jag är afrikan och helt svart redan. Något som tyvärr inte märks på min son, Bruno blev en blek o ful liten tjockis i jämförelse med de afrikanska barnen. 1-0 till gambianerna. Alltis nåt?!