tisdag 6 november 2007

Jag är tillbaka på heltid med en lovsång

till fyllan och det känns skönt! I fredags var jag ute på 30-årsfest. Johan var hemma med Bruno och jag lekte med mina sedan länge saknade vänner; vin, öl, dans, fernet och de andra festdeltagarna. Förutom fyllan på lustgas så har det inte blivit så mycket häng med dessa drycker på nära 10 månader, och man har ju längtat (inte efter ett sofistikerat glas vin, utan efter en redig fylla). Nu var tiden inne för mandomsprovet... och det var faktiskt lika kul som tidigare... kanske ännu roligare till och med. Att släppa tankarna på hemmet var inte särskilt svårt (utan lätt är nog ordet) Även om baksmällan blir en kombi av ordentlig trötthet så är det definitivt värt det. Dock fick kvällen nya intressanta upplevelser; ett delikat problem med att vara borta så länge från dibarn är t ex. att mjölken inte försvinner av sig själv. Lite oruttat var jag tvungen att smita in på toaletten och förvandlas till mjölkkossa över handfatet med stint ljuver i vardera handen. Detta rekommenderas ICKE. Den glammiga partykänslan förvinner liksom lite när man tvingas bektrakta sig själv i spegeln och bara ser en ko istället för den sköna festpinglan man nyss var, dessutom hörs knackningarna på dörren, och man är medveten om att det står ett gäng med bratt-fjortisar och väntar på att ta fram fickpluntan (Restaurangen öppnade för allmänheten efter 23). Då fick man liksom det bekräftat att man var 30 och har ett barn. Nästa gång ska jag vara lite mer preppad på den fronten, men tack Nina för en mycket trevlig kväll. Och tack Bruno för att du har insett att nappflaska är en bra uppfinning. Jag kan efter denna kväll absolut INTE förstå nykterister. JAG ÄR TILLBAKA.. på deltid iaf.