skrika sig till sömn

är något jag försöker undvika in i det längsta. Trots det, så var det exakt vad Bruno utsattes för igår kväll. Peppade med att det är för vår sons bästa laddade vi med godis samt TV och satte igång. var femte minut gick vi in och kollade hur det gick, pratade lite med honom och visade att vi fanns i närheten. Döm om vår förvåning, det funkade... 45 minuter senare... Vet faktiskt inte riktigt vad jag ska tänka om metoden. Det gör sjukt ont i hjärtat, man är mycket osugen på godis, vet inte vad som går på tv:n medan det pågår, men vi alla sov tokbra i natt. tror iofs att hans sömn kan vara beroende på utmattning. I kväll fortsätter proceduren. En följetong jag är helt ointresserad av att följa. Vill faktiskt mest missa kvällens avsnitt, tror inte det han mycket att komma med förutom tårar och skräck. Och jag kan tänka mig att Bruno är av samma åsikt. Jag kanske helt enkelt får joina honom solidariskt i skrikandet. Blir intressant att se vad grannarna anser om det.