torsdag 31 januari 2008

Vad man kan lära sig av att vara ledig!

Det finns så mycket man inte har hunnit fundera på tidigare. Kanske berättigat kan vissa tycka, medan vi andra blir glada bara vi har lite tankar i huvudet. igår på centralbadet lärde jag mig hur luftslussar egentligen fungerar (detta efter att ha druckit kaffe sjukt länge medan Bruno sov). jag hann t. om. irritera mig på att inte så många andra hade den här kunskapen, så att vi ofta hamnade i drag trots att vi skulle kunna slippa... Idag har jag lärt mig hur trött jag är på den här förhatliga springtävlingen och hur två mil i ledningen snabbt kan förbytas mot förlust när man tävlar mot en vinnarskalle med alldeles för långa ben (se http://klassisknummer10.blogspot.com/2008/01/jag-ter-en-stadig-frukost.html). Jag har även lärt mig att göra det mesta med en hand, stoltast är jag över enhandsfattningen i duschen. Men en dubbelfattning är på ingång, denna gång på en forehand i tennis och detta kan kanske vara en viktigare upptäckt än Big bang. Bruno lär sig att vända på sig (fyra dagar sedan) och jag lär mig nytt grepp i tennis. Vi avancerar snabbt och tar snart över världen som de über-människor vi egentligen är! Måste nu tillägga att jag är MYCKET stolt över en kompis. Får inte säga mer, men mer info kommer inom kort..

torsdag 24 januari 2008

Tiden kommer allt närmare

I dag träffade jag en lågstadiekompis, vi var bästisar under en period. Den stora sandlådan Facebook gör att man plötsligt leker med bortglömda klasskamrater, det fascinerande är att man inte längre har spade och hink i handen utan endast en historik av dessa gemensamt. Över en lunch gick vi igenom vår gamla klass, uppdaterade oss på dagens status och pratade om vår busbok (som jag hittade när vi flyttade). Vårt största bus var (förutom att skapa stopp i skolans toaletter och sno rikskuponger för att köpa kilovis med godis innan simningen) att dricka konstiga, helst välsmakande mediciner hemma hos henne i hopp om ett ordentligt rus (hennes far var läkare). Man kan väl säga att man inte har kommit så mycket längre, när man 20 år senare; fortfarande letar rusdrycker, ens kompisar anordnar braj-fester (japp, det är 30-års kris), tanken på muskotnöt fortfarande känns kittlande och hetsätandet av godis är signifikant för mig, bara det att jag betalar för det nu. Ja ja, jag har i alla fall lärt mig att röka banan är meningslöst, så någonstans har vi kommit på alla dessa år. I vilket fall så var det kul att träffa någon som bara kände den person man var när man var liten och inte har sett resan mot förfallet. Som att jag har övergett simningen för löpning och att jag idag har fått punka på vagnen två(!) gånger. Vad är oddsen? PS Bruno börjar närma sig ett stackato i nattskrikande DS

måndag 21 januari 2008

1-0 till Bruno

Efter 10 dagar verkar det som om Bruno går segrandes ur fighten. Envis som endast en riktig Nono kan vara, la Bruno in en växel vi inte ens visste existerade. Han trappade ytterligare upp efter alla dessa dagar och skrek outröstligt i 1,5 timme. Johan var svag efter att ha kräkts ett par gånger (efter en bakispizza, jag säger ju att det är äckligt med pizza!) och jag fixade inte längre att plåga honom på detta sätt, så han hamnade i vår säng och somnade på två röda. Men jag är också en Mechoukare och inte helt slagen än. I kväll fortsätter vi i lite lugnare takt... Men sova i sin säng det ska han!

I fredags var jag full med mina syskon. Jossi och Dinns kompisar mötte upp senare under kvällen. Det var skoj! Och igår var de discobowling som gällde. Man kan väl säga att bowling inte är min kopp av thé... Man skulle t. om kunna säga att jag var sjukt dålig. Medan folk hade serier på 70- 120 så hamnade jag första gången på 30!! Ja ja, sista gången gick det lite bättre och jag blev en medelmåtta på 80. Skönt att få avsluta med några poäng... Därefter la jag 8 km till handlingarna. Nu är det dags att dra i från i spåret (leder just nu med en och en halv mil). börjar tröttna på att springa i alla väder, för NEJ det är inte kläderna det hänger på!

fredag 18 januari 2008

Äntligen...

så sov han helt ok. Skriket börjar bära frukt. Jag föredrar Ananas, världens kanske godaste frukt! Jag är utvilad, glad och dricker kaffe igen, dessutom undrar jag lite över hur man väljer person på sedlarna. När blir det min tur; borde man inte ha en vanlig person, gärna inkvotad med lite algerisk bakgrund.

torsdag 17 januari 2008

Idag

är jag trött och rätt sur. Lite sömn, inga pengar och inställd tennis är en mycket dålig kombination. Men jag vet att det finns saker som kommer att göra mig glad i morgon istället; t. ex. att min kompis Agge har fått bra jobb, jag får snart spela squash, jag har fina vänner och jag ska ut och äta med hela familjen Mechouk (för att fira lillebror, den som helt klart varit sötast av oss som barn och tyvärr leder ligan fortfarande; på andra plats kommer Miffot, vacker som en dag i dag efter en period som bortbyting när hon var bebbe. På god tredje plats hittar vi Amir, sjukt söt fram till ca 5 år, sedan över en natt förvandlades han till nörd med byxor högt upp, spinkiga ben och jätte glasögon för att återigen bli en tuff tonåring någon gång vid 17. På en hedrande fjärde plats hittar vi mig, mongoloid som bebis, söt som barn och medioker som vuxen. Vet inte riktigt vad den här långa parentesen egentligen vill säga, kanske att det inte bådar gott för Bruno) När jag är sur kan jag ibland tänka på Svanis, en av mina skönaste vänner, som alltid söker lyckan på farliga platser i Afrika. Om hon kan uthärda allt hon gör (ingen el, fattigdom, alltid vara bevakad, jobba jämt, spindelskräck i spindlarnas Narnia och sakna vänner och familj) så ska jag väl klara av lite tristess och trötthet i Svedalas huvudstad?!!

Angående skrikandet, kan jag berätta att Bruno nu somnar in i egen säng relativt snabbt, men istället har han förflyttat skriket till ett par gånger under natten. minutantalet ökar inte längre, men minskar heller inte nämnvärt. Jag håller tummarna för att i kväll är kvällen då allt vänder. Kanske kan jag då tänka mig att pussas igen.

onsdag 16 januari 2008

Träningen fortsätter..

Idag övar jag Bruno i att känna igen bra musik. Med hörlurar har han nu fått lyssna på jazz och Nina Simone. Han verkar glad, när han är sur och vrång sätter jag på techno. Detta så att vi kan betinga bort denna vidriga musik från hans medvetande. Glatt och fest kommer att följas upp med hip hop (gärna fransk). På tal om fransk(a) fick jag nästan vara med om ett polisförhör. Efter att ha tjatat (sen Christoffer började på polishögskolan) att jag skulle vilja närvara vid ett förhör, och han lika många gånger talat om för mig att det inte går, ringde han faktiskt en vacker fredag kväll för att han behövde någon som översatte till franska på ett förhör. Ehhh.. och jag missade detta samtal. Hur kunde det ske. Vad har jag lärt mig av det? Tjatar du, så kan du tillslut få din vilja igenom, men något kommer ändå gå åt skogen...

Efter en mil i löparspåret kom jag på vilken låt som ska spelas på min begravning; detta när askan sprids över havet (tänk Alö stenar) ska Ninas Simones; Another spring spelas. Mycket bra! Det är sådana här viktiga tankar man kan ägna sig åt när man leker med kids mest hela dagarna.

lördag 12 januari 2008

Karriären har börjat...

igår klockan 10:00 befann vi oss på tennisbanan för en tennislektion av Agge. Bruno agerade en något ovillig bollkalle vid sidan om banan. Han fångade nästan en boll med huvudet. Bra gjort ansåg vi och satsade lite extra på just den kanten! Man vill ju hjälpa sitt barn att komma in i sportens värld. Jag hoppas dock att det var Agge han studerade och inte min något oortodoxa stil. Sedan på kvällen tog mojjan över Bruno och jag och Johan gick ut och käkade grym fem-rätters på Le Rouge med NY-Martin + bihang. Vinpaketet satt där det skulle, så lagom på foten tog vi taxi hem och lämnade kvar våra vänner i dimman (jag skickade sedan dit min syster för att hålla vår shot-kvot vid liv, jag tror att hon visade att hon var en Mechoukare på bästa sätt). Väl hemma joinade vi vår son i hans nya sportkarriär; skrik SM. Just nu leder han stort då han ökar med en kvart för varje kväll (normala barn minskar med samma minutantal). Stolta däckade vi alla tre kl 01:00 efter att ha firat med Chapel och en cigg på gatan. Sedan sov vi rätt gött allihop faktiskt.

fredag 11 januari 2008

Det hände igen

skrikandet fortsatte även denna natt. Usch jag vet verkligen inte om jag kommer att kunna sova efter denna pers, även om Bruno äntligen har slocknat av sitt maraton. Istället för att skrikandet minskade (så som är tanken med metoden), så trappades det upp denna afton. Det värker allt mer i hjärtat och smärtan har spridit sig hela vägen ut i tånaglarna. Johan, om jag inte kan somna efter detta, utsätt mig inte för någon konstig metod då. Vuxna slipper väl?

torsdag 10 januari 2008

skrika sig till sömn

är något jag försöker undvika in i det längsta. Trots det, så var det exakt vad Bruno utsattes för igår kväll. Peppade med att det är för vår sons bästa laddade vi med godis samt TV och satte igång. var femte minut gick vi in och kollade hur det gick, pratade lite med honom och visade att vi fanns i närheten. Döm om vår förvåning, det funkade... 45 minuter senare... Vet faktiskt inte riktigt vad jag ska tänka om metoden. Det gör sjukt ont i hjärtat, man är mycket osugen på godis, vet inte vad som går på tv:n medan det pågår, men vi alla sov tokbra i natt. tror iofs att hans sömn kan vara beroende på utmattning. I kväll fortsätter proceduren. En följetong jag är helt ointresserad av att följa. Vill faktiskt mest missa kvällens avsnitt, tror inte det han mycket att komma med förutom tårar och skräck. Och jag kan tänka mig att Bruno är av samma åsikt. Jag kanske helt enkelt får joina honom solidariskt i skrikandet. Blir intressant att se vad grannarna anser om det.

tisdag 8 januari 2008

Och det här med barn

läste mina inlägg och kom på att jag har glömt bort att berätta för mig själv hur fantastiskt det är att ha ett kid. För att låta som en nyfrälst, så kan jag tala om att det är just det man är. Jag tänkte att jag måste påminna mig om denna känsla de dagar då man kanske inte är riktigt lika övertygad. Det är fint! t om jätte fint. Nu gäller ju detta iofs bara just Bruno, en bättre varelse kan man inte önska. (jag återkommer med om jag är lika lyriskt när Bruno blir mer av en människa och ett barn, men efter att ha studerat Elma, Oliver och Alia så tycker jag mig se en ljus framtid även på den fronten)

det här med att springa

vad är det egentligen med det? Tävlingen med Agge kommer att urarta; jag väntar varje dag med spänning på att han ska komma krypande och be om långbens tillägg, erkänna sitt misstag (att tävla mot en högre makt (läs NADRA)), vifta med vita flaggan och bjuda mig på den beryktade glassbaren. Men vad händer; Apan jagar på på med minst en mil varje gång, köper utomhusställ och har ännu inte verkat tröttna. Detta innebär i sin tur att jag måste lägga i ytterligare en växel och springa flera dagar på raken. Jag kan ju inte förlora mot någon som heter Vatna i mellannamn. Fast vad hände egentligen; jag avskydde ju folk som stod vid övergångställen och småjoggade och bara ett år senare tillhör jag klanen och är dessutom dess främsta fanbärare. Oj, vänta... är det det alla menar när de säger att man förändras vid barnaskaffande. Men det är ju skoj att springa! Måste jag sluta nu? Enda nackdelen är egentligen att jag måste äta så satans mycket skumtomtar (denna drog...) och choklad för att känna att jag är mig lite lik. Ikväll: minst 7 km och 200 gr skumtomtar.

söndag 6 januari 2008

Det är 2008

och dags att börja blogga igen. Var (som vanligt full) på nyårsaftons firande hos Nat och Mag. Funderade (efter det att little Fred hade blivit nedslagen) på hur jag skulle toppa 2007 och kom lite sorgsen på att det är svårt att göra det; 2007 var ju året då jag tog körkort, skaffade bästa lägenheten, fick den finaste Brunon, skickade äntligen in en av mina böcker, spelade mycket tennis (blev förhoppningsvis bättre) och blev nykär i min kille. Vad har 2008 att komma med efter det? Är det året då allt går åt skogen? Skilsmässa, skokartong, Brunte är autistisk (se nedan) och vi alla slås av en in-i-väggen-depression. NEEEJ

Förövrigt kan Brunte bratt redan algebra. De var mycket förvånade på BVC (vi var där och tvingades se på när de körde ner sprutor i hans allt tjockare lår). Kommer han att kunna klå Elvis i storlek är frågan som alla ledarsidor diskuterar nu under helgerna... jag och Johan röstar för. Du?