Bokslut

Jag sammanfattar 2009 med två ord: Mycket bra. Just därför kan 2010 endast ha sämre saker att erbjuda. Har aldrig hört talas om någon som fått två fina år på raken. 2009 var mitt, 2010 är någon annans. Inte mer med det. Hade jag fått önska så hade det varit G och B:s år. De har haft en tuff tid med. Men istället ringer B på nyårsdagen och berättar att G ligger på intensiven efter en hjärnblödning. Han föll ihop på gymet förra måndagen.

Han är inte förlamad, han känner igen henne och frågar efter barnen. Det är bra. Sedan somnar han hela tiden, mitt i meningar. Mindre bra. Mer vet man inte. Fina, fina G. Han kommer att bli frisk, helt frisk. Visst kommer han? Klart han kommer. Jag tänker ganska mycket på hur de har det, hur B slits mellan sjukhus och barn. Aldrig räcker riktigt till. Önskar hon vore två. Eller bara fick vara i fred utan tankar. Hur G hittar minnesfragment som han hela tiden försöker fånga. Men hjärnan jobbar för att läka och stänger ner honom när han nästan lyckas skapa en röd tråd. Sover en kort stund, vaknar upp utan ett minne av var han var innan, nya bilder dyker upp och samma visa igen. Frustrerande. Jag tänker på hur framtiden ter sig för dem i detta nu. Hur jag vill hjälpa till för att kanske kunna underlätta deras liv något. Litet.

Kanske börjar deras 2010 sjukt dåligt för att sedan bli deras absolut bästa? Kan tyckas vara ett jävligt svagt halmstrå, men varför inte.