Om dagen som nästan försvann

OS pågår. När jag var liten var det, det bästa jag visste. Jag väntade hela dagen på att skolan skulle ta slut så att jag fick kura i hop mig framför os-sändningarna i den bruna manchesterfåtöljen med en kopp oboy. Älskade störtlopp och storslalom. Tänkte att det var jag. Å satan vad snabbt jag åkte. I går såg jag när Anja störtade. Och tänkte, det är ju läskigt att åka så snabbt. Vad illa det kunde gått. Jag blev glad att det inte var jag. Insåg dessutom att jag tycker att vinter OS tråkigt. När blev det så? Hur tappade jag både farten och intresset? Min kusin extremåkaren bröt nacken i backen för någon vecka sedan. Han klarade sig mirakulöst utan att bli förlamad. Men, vad är det som driver karln, han fyller ju snart 35.Är glad att han mår bra i alla fall. Men, borde han inte kunna dela med sig en dos adrenalin, det torde ju vara bäst för båda parter.