När man vet att man inte är modell

I går när jag kom hem stod den 4-åriga grannpojken och väntade i dörren. Öppningsrepliken var:

- Du är jättekort!
- Ehh ja, jag är rätt kort
- Det ser förresten ut som om du har tappat en smal tand mellan dina framtänder...
- Jaha. Det tycker du.
Slut på konversationen

(Tur att han inte hörde vad jag väste när jag gick därifrån)