Robotar är vi allihopa. Allihopa...

I går var jag ledsen och tyckte att min mamma var dum, I dag är hon bra på alla de sätt igen. Jag är glad och går omkring och övar på robotdansen. Inte är jag särskilt bra inte, men jag måste ändå prova lite nya rörelser varje gång jag går förbi en spegel. Raka armar, rak rygg och stela ben. Inget får röra sig separat. Det är lätt att missa tummarna. Slickade ska de vara. Annars blir det liksom inte sammanhängande rörelser. När man är inne i stegen, är man fokuserad på det och tänker inte på hur kontorsrummet är placerat. Att nästan alla går förbi parkeringen. Att parkeringen är i min direkta utsikt och därmed utanför mitt fönster. Dessutom är det fredag, vilket innebär att många går hem tidigare, tar bilen och passar på att titta vilka looosers det är som sitter kvar. Ehhh jo en liten afrikan som dansar underligt stelt, i ett hörn, utan musik. Det slår mig, när jag plötsligt får syn på tre personer som gapande studerar mina moves, att de kanske tycker jag är en förlorare. Men näää. Nej! Jag tror att de kan vara imponerade. Jag tror nog det. Jag vinkar försiktigt tillbaka med tummen slickad mot handen.

Helgen då? Jag ska fira mosters 60-års dag i Falun.