Jag tänker på det här med cykelhjälm

Jag har det. En ful cykelhjälm. Den sitter där på huvudet. Ruvar mitt huvud. Irriterar mitt sinne. Varje morgon. Varje jävla morgon. Jag vill inte vara en person med cykelhjälm. Men jag vill heller inte skada hjärnan. Ett svårt dilemma det där. Det har ingenting med frisyren att göra, jag kan dock önska att det hade det, för det skulle innebära att jag hade en frisyr att tala om. Men nu är det inte så. Det handlar återigen om mina förbannade fördomar. Hur jag uppfattar personer med cykelhjälm och hur jag inte vill vara en av dem. De där som har mjuk kniv när de skär kött av rädsla att skära sig, som har bälte när de åker buss, som köper möbler med rundande hörn och som har flytväst när de sitter på bryggan och hjälm när de åker längd. Fy för dem. Men jag är ju en så där. I bland trotsar jag dock mig själv och cyklar utan. Snabbt, snabbt så att vinden viner, ögonen tåras och jackan fladdrar bakom mig. Jag känner mig modig och lycklig. Ofta händer det här med ett par glas vin innanför kappan. Så kommer jag hem tittar på hjälmen och skäms lite. Trillar jag, så trillar jag förmodligen när jag är full. Dumt. Kanske lika bra att vara utan hela tiden!