Och som jag flög!

30-årskrisen är avklarad (eller ok 32-års). Alla borde få hoppa fallskärm (och/eller inneha en i jobbet). Jag vill upp igen. Jag vill falla snabbare. Och längre. Själva fallskärmen bara pajade det hela, när den vecklades ut blev allt lugnt och rätt tråkigt. Undrar om jag har hittat det perfekta sättet att dö på. Fallskärm utan fallskärm? Tror ni det gör ont eller går det för snabbt för att det ska göra ont? Jag gillar inte smärta. Till skillnad från resten av befolkningen.

Idag är det höst trots att det är varmt och solen skiner. Utebassängerna vid Eriksdalsbadet är tömda. Det är det första tecknet. Det andra är att mitt dagliga glassug har miskat och thébegäret ökat. Jag gillar hösten.