söndag 22 februari 2009

En brun bruno dag

Jag skickade iväg packet till Koh Samet och stack till stranden med Bruno. Vi hamnade på thai-fest, blev välsignade av munkar (nu är alla synder borttvättade och jag kan börja på ny fin kula igen) och fick massa god gratismat av thaiarna på restaurangen för att fira att restaurangen också hade blivit välsignad av munkarna. Inte dumt tyckte jag och åt, svettades och åt lite till. Bruno gillade också maten, men fokuserade på frukten som han sedan bajsade ut till thailändarnas fövåning mitt framför dem, helt sonika och utan att skämmas. Så tackade han för gästfriheten, vi har uppfostrat honom väl. Han hade nog behövt bli välsignad på nytt igen efter det...

Efter all mat vågade vi oss ut i havet. brunte älskar när vågorna välter honom så att han fåt kallsup på kallsup. konstig unge det där. Dock hittade han en lite kille som var likadan. Så tillsammans har de nog druckit ett par liter. Det är tyst och skönt i huset nu när B sover och resten är långt borta. Me like.

onsdag 18 februari 2009

Missade chanser och annat fint

Som sagt, så är allt som hemma här, fast utan snö och kyla. Och kanske med lite mer chili i maten. Och en hel del ris till allt. Vänta, glömde nämna de smutsiga men mycket fina stränderna.

Dagens resumé; har precis fått en (pulver) café på verandan, ätit färsk ananas, badat två gånger i poolen och ingen i havet. Kollat in stadens lokala marknad (köpt otroligt fula badbyxor till B som kommer att få Stockiddo-Mia att skämmas + tomat, lime och chili) Till lunch lagas det mat av nämnda varor. Städningen är på gång för snart invaderas vi av en marty med kids och då ska det ju här vara fint. Har redan kollat om det finns något eget hon kan hyra, tror att vi kommer kasta ägg (ägg är mycket billigt här, känns ordentligt när de träffar och kladdar mycket när de sedan spricker + att de snabbt luktar ruttet i den här värmen) på varandra inom ett par dagar om inte flytt sker. Men vi får se!

Vad mer? Just det, nu har jag nästan två missade jobb tack vare denna resa. Typiskt! igår ringdes det och en byrå ville träffas asap. Och tvåååååå veckor var inte att tänka på.... Men om de inte hittade någon på studs, så skulle jag komma på intervju den 2/3. Hur stor är chansen att de inte hittat någon annan till dess? Är det bara jag som märkt att det är lågkonjunktur? Kanske befinner sig den lokalt över mig. Ja ja nu ska surfa lite mer jobb. har iaf ett på gång, ska träffa dem den 3/3 så får vi se vad det kan ge. Hoppas att jag inte missar fler chanser för att jag befinner mig här bara.

söndag 15 februari 2009

Äntligen! (aplångt inlägg och läses på egen risk)

Får jag prova det här med radhusområde. Men jag gör det med stil, jag gör det i Thailand. Året är 2009 och en familj bestående av en Johan (backpacker 1997), Nadra (BP 1999) och en liten Bruno är föräldralediga, arbetslösa och barn. En dag känner de att de måste förnya sig, göra nåt oväntat och beger sig därför till Thailand på en långresa (ehhh ja, Thailand) De ska leva vagabondliv i en månad eller två (slutar med att jag bara åker 2,5 veckor och Johan nästan 4) De vill lära deras lille son om andra kulturer och det fantastiskt fina med att upptäcka världen via resandet. Allt börjar bra; de anländer till ett litet thailändskt gesthouse den 12/2, stället ligger lite off från stranden och är ganska rent, fast knappt ändå. Sängarna är stenhårda samt invaderade av myror. Åh, det här är Thailand det! säger vi gemensamt (och tänker hoppas sängarna är bekvämare på nästa ställe, + det vore ju sjukt fint med AC i alla rum. Det här med frys och micro är heller inte dumt) Nästa dag beger vi oss via beställd "buss" till huset som vi hyrt. Åh vad crazy vi är utropar jag, de har ju inte ens bilbälte till Bruno här... ca 20 minuter senare är vi framme i vår tvillage. Ingo, svensken som byggt området visar oss runt. Bor det många svenskar här frågar jag och sveper med handen över de stora vita villorna som ligger jämte varandra utmed 25meters poolen. -öhh ja, här bor BARA svenskar. Gött, utbrister Johan då kanske det inte är jag som är blekast på stället! Vi tittar på varandra och inser snabbt att vi har kommit till det svennigaste av det svennigaste; ett svenskt radhusområde mitt i Thailand. Husen är ordentliga och solida (allt enligt svensk standard). Det finns en restaurang i anslutning som lagar fantastisk mat (både thai och västerländsk), poolen är ren och tom långa stunder under dagen. Sitter man på terassen och fikar hälsar alla som går förbi, man slänger ur sig plattityder som; tänk att luftfuktigheten är så hög idag igen... det är blött i poolen höhö... kan man ha det bättre än så här... Ska vi åka till Ica och handla snart (den lokala affären) etc etc (meningslöst men harmlöst grannpladder) Har man tur kan man även få sig en öl eller två på någons veranda, medan vi diskuterar varför de två nyinflyttade i området kom med thailändska flickvänner (för inte kan det vara så att de faktiskt är kära i dem???). Här vet verkligen folk vem som nyser och var bakterierna sedan hamnade. När vi anser att det blir för mycket vänskapliga grannar så beger vi oss ner till havet (400 meter bort). Skulle vi plötsligt på svenne-abstinens där, så kan vi alltid gå till Pelles restaurang på stranden och käka köttbullar. Ja ni förstår. Och jag förstår plötsligt Elin och Peter. I vilket fall så är summan av det hela att vi har det sjukt bra. Mycket är svenskt, men man kan också välja att ta det man gillar från Sverige och dryga ut det med allt man gillar med Thailand, dvs. åka iväg på utflyker, ta sig till marknader och städer, prova olika stränder, käka bästa maten. Idag åkte vi över till Koh Samet. Det här är hur underligt det en kan låta, den perfekta kombon för oss med en lite Bruno. Hejdå till backpackers-folket, det är ändå så förlegat, sunkigt och 90-tal. hej bekvämlighet!

måndag 9 februari 2009

Handy henk


Fixar biffen. Både i vårt tak och i det lilla köket på kungsholmen. Det blir fint till dess att gästerna flyttar in vår lya. Det är verkligen inte får förtjänst, men vi är glada ändå. Eller kanske tack vare det. På onsdag bär det av mot värmen. Lite ont i magen har jag allt. Men det ska jag nog ha också!

onsdag 4 februari 2009

Det är dags

Jag gör det. För det är verkligen dags. Ska jag någon gång få känna mig som en fullfjädrad bloggare så måste jag göra detta. Jag ska alltså svara på en bloggstafett. och jag ska göra det ordentligt. Inget mesigt boksnack, utan den längre, lite jobbigare varianten. Det görs motvlligt, men det görs:

10 Första
Första bästa kompis: Emile Hamon, han var min granne, han var lika gammal som jag, han lät roligt när han pratade (som en hes seriefigur), han var grym på att spela kula och en fena på att reta upp min storebror när jag själv inte orkade.
Första bil: öhhh... räknas leksaksbilar? Hade en radiostryrd.
Första kärlekk: Niklas Andersson vi var förlovade när vi var sju år. Men jag tog tillbaka hästringen när en sjukt snygg praktikant dök upp i klassrummet en vacker vårdag. Jag tror till och med att jag bekände min kärlek, men fick inget för det...
Första husdjur: Ökonråttan Minus som sprang långt bort och aldrig kom tillbaka, därefter de två ökenrottorna Pytt och Panna som dog av värmeslag i bilen, de följdes av kaninen Plump som fick ges bort efter att den blivit galen av att käka upp elsladdar, sedan finaste faraohunden Sham som dog av cancer efter endast 4 år. Som man förstår så gav jag upp med djur efter det, men min syster struntade i förbannelsen som vilar över oss och skaffade en döv kattunge, Tequila, som trillade nerför balkongen. Sedan gav hon också upp...
Första semester: Algeriet!
Första jobb: Målare, jag var inge bra och nådde inte så långt upp på väggarna. Jag tror att de fick måla om lokalerna sen
Första köpta skiva: Hmmm... Pernilla W kanske.. Tyvärr! kan va The Pinks också.
Första piercing: öra, öra, näsa
Första konsert: Förmodligen något coverband i Sälen (har tillbringat vintrarna där sedan jag var typ o år)

8 senaste
Senaste alkoholdrycken
: vin
Senaste bilfärd: vet inte
Senaste filmen du såg: Frozen River
Senast ringda telefonsamtal: Jossan
Senaste bubbelbadet: My god, det är ju så 80. Vad jag försöker säga är att det känns som om det var typ då (på 80-talet) jag fick bubbla sist.
Senast spelade CD-skiva: Nåt bränt.
Senaste gången du grät: Kan ha varit till någon av dessa dagliga tv-shower (är ju arbetslös och hinner sen en del) om jag tajmade det med att vara bakfull.
Senaste måltiden: Uppskrämd lasagne

6 har du någonsin
Dejtat en av dina bästa kompisar: Nej. eller vänta...Ja!
Blivit arresterad: Nej.
Blivit kär vid första ögonkastet: Nej
Fastnat med blicken i någons urringning: Ja. Vem har inte det?
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Ja
Busringt till någon: Det var väl det enda man roade sig med där ett tag. Heta linjen?

7 saker du har på dig
1. Luvtröja (oväntat)
2. tröja
3. linne
4. sport-bh
5. trosor
6. strumpor
7. Joggingbyxor
8. Långkallingar
har varit ute och sprungit, och ännu inte orkat duscha. Men snart så, ska bara skriva klart detta.

6 saker du har gjort i dag
1. städat ur alla skåp
2. packat i lådor
3. mailat en del
4. Sökt jobb
5. planerat Thailand
6. skickat och packat Stockiddo-gods
7. Hängt med mamman
8. Sprungit med Jossan

5 favoritsaker utan rangordning - Sorry, nu tröttnade jag faktiskt på det här. Nu får nog någon annan plocka upp pinnen. Eller vänta. Ok, en sista fråga;

1 sak du ångrar
Att jag inte sa allt jag borde och ville ha sagt till min pappa innan han dog.