Äntligen! (aplångt inlägg och läses på egen risk)

Får jag prova det här med radhusområde. Men jag gör det med stil, jag gör det i Thailand. Året är 2009 och en familj bestående av en Johan (backpacker 1997), Nadra (BP 1999) och en liten Bruno är föräldralediga, arbetslösa och barn. En dag känner de att de måste förnya sig, göra nåt oväntat och beger sig därför till Thailand på en långresa (ehhh ja, Thailand) De ska leva vagabondliv i en månad eller två (slutar med att jag bara åker 2,5 veckor och Johan nästan 4) De vill lära deras lille son om andra kulturer och det fantastiskt fina med att upptäcka världen via resandet. Allt börjar bra; de anländer till ett litet thailändskt gesthouse den 12/2, stället ligger lite off från stranden och är ganska rent, fast knappt ändå. Sängarna är stenhårda samt invaderade av myror. Åh, det här är Thailand det! säger vi gemensamt (och tänker hoppas sängarna är bekvämare på nästa ställe, + det vore ju sjukt fint med AC i alla rum. Det här med frys och micro är heller inte dumt) Nästa dag beger vi oss via beställd "buss" till huset som vi hyrt. Åh vad crazy vi är utropar jag, de har ju inte ens bilbälte till Bruno här... ca 20 minuter senare är vi framme i vår tvillage. Ingo, svensken som byggt området visar oss runt. Bor det många svenskar här frågar jag och sveper med handen över de stora vita villorna som ligger jämte varandra utmed 25meters poolen. -öhh ja, här bor BARA svenskar. Gött, utbrister Johan då kanske det inte är jag som är blekast på stället! Vi tittar på varandra och inser snabbt att vi har kommit till det svennigaste av det svennigaste; ett svenskt radhusområde mitt i Thailand. Husen är ordentliga och solida (allt enligt svensk standard). Det finns en restaurang i anslutning som lagar fantastisk mat (både thai och västerländsk), poolen är ren och tom långa stunder under dagen. Sitter man på terassen och fikar hälsar alla som går förbi, man slänger ur sig plattityder som; tänk att luftfuktigheten är så hög idag igen... det är blött i poolen höhö... kan man ha det bättre än så här... Ska vi åka till Ica och handla snart (den lokala affären) etc etc (meningslöst men harmlöst grannpladder) Har man tur kan man även få sig en öl eller två på någons veranda, medan vi diskuterar varför de två nyinflyttade i området kom med thailändska flickvänner (för inte kan det vara så att de faktiskt är kära i dem???). Här vet verkligen folk vem som nyser och var bakterierna sedan hamnade. När vi anser att det blir för mycket vänskapliga grannar så beger vi oss ner till havet (400 meter bort). Skulle vi plötsligt på svenne-abstinens där, så kan vi alltid gå till Pelles restaurang på stranden och käka köttbullar. Ja ni förstår. Och jag förstår plötsligt Elin och Peter. I vilket fall så är summan av det hela att vi har det sjukt bra. Mycket är svenskt, men man kan också välja att ta det man gillar från Sverige och dryga ut det med allt man gillar med Thailand, dvs. åka iväg på utflyker, ta sig till marknader och städer, prova olika stränder, käka bästa maten. Idag åkte vi över till Koh Samet. Det här är hur underligt det en kan låta, den perfekta kombon för oss med en lite Bruno. Hejdå till backpackers-folket, det är ändå så förlegat, sunkigt och 90-tal. hej bekvämlighet!