Jag som är sjukligt överförtjust i det här med jul hade bestämt mig för att jag och Bruno skulle käka lussekatter och titta på adventskalendern. En sådan där mor-son-tradition att likna vid Tacos, chips och Idol för andra svennar. Att titta på kalendern och äta nötter, pepparkakor eller bullar var något vi skulle göra varje kväll fram till jul! Såå myyyysigt skulle vi ha det! 10 sekunder in i programmet, om ens det, rusar Bruno fram till tv:n och började slå på den samtidigt som han skrek (med den där gnällig barnrösten som gör att man mest vill fly) att byta till något annat, en annan tv. Ungjäkeln tyckte helt enkelt att det var bättre att jag stängde av apparaten, än att han tvingades se skiten. Så gick det med vårt mys. Äckliga bullar, sur unge och svart skärm. Jag har hört att Ullared har en julkalender, det kanske vore något nästa gång. Ullared, kids och jul det är humor det.
På tal om Tv och humor. I somras när Brunte tittade på OS så sprang Usain Bolt, då sprang han fram till tv:n, pekade på killen och skrek glatt apa. Och vad var det jag ville komma med det egentligen?
Bäst jag lägger ner den här kvällen och fokuserar på morgondagens fest hos Jenny istället. Jag återkommer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar