Cykla

Det är nästan vinter. Fast ändå höst. Solen står lågt, himlen är blå, träden badar i färg och det är en snabb snabb färd på cykeln. Kall vind lägger sig tillrätta i halsgropen, precis där halsduken har lämnat plats. Det gnistrar om den där fåniga tåren som tränger fram ur höger öga. Farttår? Vintertår? Vindtår? Kanske hakar lite mascara på, ner på färden. Kinden är röd och börjar fnasa sig i kanterna. Korvfingrarna värms sakta upp. De är inte längre fastfrusna vid handtagen. Klassiska rosa små skrumpna korvfingrar nedfrysta är redo att tinas i mikron. Jag hatar korv. Speciellt kalla fingrar. Värmen strålar ut mot ryggen. När gamla stan passeras. Vid slussen står klockan på 08:15 och gradantalet är ett. Man skulle kunna tro att det är minus 15. I dag gillar jag mina medcyklister. I dag är det vi mot vintern och fan om vi inte vinner.