tisdag 31 maj 2011

Dagis är stängt

då vill den bruna prata om morfars död. Många frågor som bottnade i att vi kom fram till att han, min pappa, lagade för lite saker och därför var ledsen ofantligt länge, så länge att han blev sjuk och inte kunde vara glad mer. Kanske var det inte svårare än så? I dag saknar vi honom i alla fall. Brun är övertygad om att han hade riktiga svärd och att de skulle leka sjörövare nu om han var här. Vi berber är väl typ sjörövare, så jag håller mest med? Han sa även att det var dumt av honom att dö när han bara kunde vara glad istället. Skratta lite i bland. Just. Jag säger inte emot. När vi i somras skulle skåla för pappan (som ligger i Dalarna) tog Bruno en lång pinne och drog över "graven". Vad gör du? undrade vi, kittlar morfar svarade Bruno. Smart, nu blir han nog lite gladare.

måndag 30 maj 2011

Vi är medelålders

Det är ingen idé att låtsas om något annat. I går fyllde Johan 35. Vi firade med fika och närmsta famljen kl 14:00 (tog vårt vuxna ansvar då man aldrig vet när frans-alien tittar ut och spränger nederdelen). Johan fick bland annat en Ipad 2 i present, precis som sig bör när man är akademiker med bra jobb och klassar in som medelålders-svensson. Då har man råd med sådana presenter och tycker att man är väl värd det. "Man unnar sig" Björn (Johans pappa) bjöd på födelsemiddag på fransk bistro. Mycket trevligt. Klockan 22 var vi hemma hos oss igen och tittade på film... Viss skillnad från när Johan fyllde 30 och firades. Fest till fem, en avklädd Åket i hängslen etc etc. Jaja vi återkommer nästa år med riktig brakfest (då kör vi gemensamt race och det är väl en del vuxenpoäng i det med om jag tänker efter.) Som sagt vi kommer inte undan. Vi är medelålders. Och en calva till kaffet är inte dumt. Så.

torsdag 26 maj 2011

Bra idéer

att satsa på under föräldraledigheten mottages tacksamt. Måste hitta en exit. Inser det en dag som denna... Vill även säga att jag är glad över att slaktaren och brutale krigsförbrytaren Mladic är gripen. Det inger lite mer hopp om framtiden än vad ett av dagens möten bjöd på.

måndag 23 maj 2011

Frans är fixerad vid mycket

punanis t ex. Han har nu fixerat huvudet i min. Det innebär att han är redo att ta sig ut när han behagar. Och det är ju roligt och så, men varför gör man det? Bebisar alltså. Hur kommer man på att man vill köra ner huvudet så hårt i moderskapets punani så att man sen inte kan röra det mer. Att bebisar plötsligt bestämmer sig för att de vill sitta i ett skruvstöd och softa, istället för att göra kullerbyttor i vatten. Är konstigt. Dessutom ska ju de vara upp och ner, med huvudet fullt med blod och bara vänta in ingivelsen att "jaja nu är det nog dags att se om jag kan pressa ner huvudet ännu lite längre ner i denna köttgrotta, jag vill leka borr". Tänk cellskräck, tänk allt blod i huvudet, blodsmak i munnen, trångt som fan och ingen återvändo. Tänk korkad helt enkelt. Undrar om man statistiskt skulle kunna bevisa att kids som vill ut med röven först är lite lite smartare än de som väljer att kila fast huvudet i ett par veckor?

fredag 20 maj 2011

Tiden är ur led

Jag är okynnes ledig och tänker ta cykeln och fara till Bergianska. Där finns knölblomman som blommar var 20 år, ser ut som en penis och luktar kadaver. Den blommar just nu. Kan bara inte missa det. För bra kombination för att vara sann. Alla motsatser i ett. Bättre än världens undergång som tydligen ska ske i morgon. Eller har det med varandra att göra?

PS Trevligt att höras igen, länge sen sist, jag är glad att de är just detta jag har att komma med en dag som denna. DS